torsdag 31 december 2009

Gott slut och Gott nytt år!



Så var det årets sista dag... det är helt otroligt hur fort ett går kan gå och hur mycket som händer under ett enda år! Jag har sett att flera bloggerskor har gjort "årskrönikor" med text och bild för varje månad under året och det var riktigt rolig läsning! Jag blev först lite inspirerad att göra något liknande, men då jag tycker att mitt år innehåller flera långa "luckor", bestämde jag mig för att i stället göra en slags summering.

Det här året har varit ett av det tyngsta åren i mitt liv, även fast jag inte berättat så mycket här på bloggen om allt det jobbiga som varit. Det började redan i januari... jag föll ihop på morgonen samma dag som jag skulle börja mitt nya jobb, men dumt nog tog jag mig ändå dit, tjurig som man är. Men när jag kom dit kunde jag inte gå, utan hade kraftig "slagsida" och sedan hände samma sak igen! Jag hamnade på IVA där jag fick stanna i flera dagar. Först trodde man att det var en hjärnblödning eller något med hjärtat, men det visade sig att det "bara" var en allvarlig närings- och järnbrist som orsakade kollapsen. Men det tog verkligen sin tid att komma tillbaka, det var först i slutet av april som jag kände att jag hade någorlunda koll på tillvaron.

Som om inte megatröttheten räckte till så blev jag dessutom trakasserad under hela terminen av en man som ville bli min elev och som antagligen var förtjust i mig eller nåt. Han var obehaglig på många sätt och flera kvinnliga kollegor var lika rädd för honom som jag var, men trots det bestämde min chef att han skulle börja i en av mina grupper, precis som mannen ville! Det här gjorde att den sista energin försvann och jag ledde till att jag gjorde en lååång bloggpaus. Men, vilket fantastiskt stöd jag fick av er bloggvänner i våras när jag berättade om det här! Tack så otroligt mycket för alla fina och peppande kommentarer ni gav mig då, de betydde jättemycket för mig!

I slutet av maj hämtade vi vår lilla efterlängtade Mollie och plötsligt kändes det verkligen som att vi gick mot ljusare tider :-). Tur att man har sommarlov, för jag hann inte så mycket mer än att ta hand om Mollie och att hjälpa H under i stort sett hela sommaren (H har sin högsäsong då och behövde HJÄLP för att hinna med sig). I augusti tog vi i alla fall semester en vecka och åkte upp till Lappland där det blev paddling, tältning och vildmarksliv, och det var fantastiskt avkopplande!

Hösten var riktigt tung av olika anledningar, men så i oktober åkte jag och H till Asien! Meningen var att jag skulle få följa med honom i jobbet, men vi åkte lite tidigare så vi också hann med att åka runt lite. Det blev besök i Malaysia, Borneo, Bali och Langkawi innan vi åkte tillbaka till Kina! Vi hade härliga veckor och jag tankade sol och energi så mycket jag bara orkade :-).

Minns ni att jag nämnde tidigare att jag hade något på gång som hade med mitt Kinabesök att göra? Jag köpte en del saker i Kina och på Bali som jag kommer att lägga ut till försäljning efter nyår.... sedan vi kom hem har jag pysslat lite med att göra en ny blogg och att ta bilder, men under hela november var det inte så jättelätt i och med att det var så mörkt hela tiden. Nåja, nu börjar jag bli färdig och jag säger till när allt är klart :-).

Sedan vi kom hem från resan fortsatte det att strula på flera plan, men strax före jul löste sig allt som genom ett trollslag! Man brukar ju säga att allt ordnar sig till sist, och det stämmer verkligen :-). Bilden ovan är från Langkawi från en av våra strandpromenader. Den här dagen fick jag en nästan meditativ stund vid havet och tänkte på livet och allt som var och har varit. Det var så vackert så det nästan gjorde ont och jag slogs av livets skönhet. Trots att mörka moln kan förmörka ens sinne och trots att de regntunga dagarna aldrig vill ta slut, är livet ändå så ofattbart vackert i all sin grymhet och oförutsägbarhet. När regnet rasar mot marken, skiner solen någon annanstans i världen och varje morgon går den upp för att välkomna en ny dag. Livet fortsätter, även de gånger vi känner att det är slut, och det är ett av livets många mysterier...

Något som jag många gånger under året känt mig otroligt tacksam för, är för alla fina människor jag mött här i bloggvärlden. Många av er har funnits med sedan jag började blogga för ett år sedan och hela tiden lär man känna nya underbara människor! Från hela mitt hjärta vill jag tacka er alla som hälsar på här hos mig och alltid lämnar så fina kommentarer. Ni betyder otroligt mycket för mig och jag är så glad att ni finns! :-)

Nu ska det bli skönt att göra avslut och i stället blicka framåt. Glöm inte att nu stundar ett nytt spännande år, som kommer att innehålla nya möten och möjligheter! Jag önskar er alla ett Gott slut på det här året och ett fantastiskt Gott nytt år som väntar bara några timmar bort. Jag önskar er också hälsa och harmoni och många fina stunder under det kommande året!

Varma nyårskramar
Beatrice

måndag 28 december 2009

God fortsättning! :-)



Hoppas att ni alla haft en underbar jul och att ni njutit av ledighet, god mat och det vackra vintervädret! Nåja, här har vi haft "varannandagsväder" med strålande solsken ena dagen och sedan snöstorm och oväder den andra dagen. Julafton bjöd i alla fall på kall och klar luft, strålande sol och gnistrande snö! :-) Vi var hemma på julafton och hade det mysigt. Det blev först en massa julgodis, julkakor och glögg framför Kalle, sedan julmat lite senare på kvällen innan det var dags för julklappsutdelningen. Jag måste ha varit väldans snäll under året, för jag fick en kamera av H!!! Hi hi hi, nu kan jag fota så det står härliga till ;-).

På juldagen åkte vi till mina föräldrar som precis som alla andra år bjöd på ett riktigt smarrigt julbord. Det är inte klokt vad man äter under julen! Mina syskon med familjer var också hemma och det var roligt att träffa dem igen, eftersom vi bor så långt ifrån varandra och därför bara träffas några gånger per år. Jag träffade även syskonen på annandagen, efter att de hade varit till stan och shoppat lite på annandagsrean. Och mer familjemys lär det bli, då broder M stannar till långt efter nyår!

Ja... vad har jag mer gjort då... jag har mest legat i soffan och sett flera bra filmer, läst böcker och bläddrat i mina inredningsmagasin. Under de "fina" dagarna har jag försökt vara ute så mycket som möjligt, om inte annat för att smälta maten lite bättre ;-). Mollie älskar snö och blir alldeles vild och tokig när vi är ute. Hon gräver sig fram i och under snön som en liten mullvad :-).



Tack igen för alla fina julhälsningar ni har lämnat! De gjorde mig verkligen glad och jag har läst dem flera gånger :-). Nu ska jag kika in till er allihopa för att se om någon kanske gjort ett nytt inlägg i mellandagarna...?

Många kramar
Beatrice

onsdag 23 december 2009

Dan före dopparedan...



Dan före dopparedan... och nu är äntligen allt handlat :-). Ikväll ska jag baka lite och göra lite mer godis, så vi har något att mumsa på i morgon framför Kalle (men det gäller att gömma det så ingen av familjens skåpråttor får tag på det ;-). H klär julgranen och har dessutom hittat en massa roligt i jullådorna som han trodde hade gått i graven för många år sedan.

Mollie undrar vad i himlens namn som är på gång, eftersom vi bär in stora träd i vardagsrummet och hänger upp en massa konstigheter i det! Dessutom är alla ovanligt upptagna... när H tog på sig en gammal tomtemask för en stund sedan och började busa med henne såg hon ut att undra om vansinnet har brutit löst här hemma. Ungefär som: En konstighet till och JAG RYMMER HEMIFRÅN!!! ;-)

Innan jag fortsätter med det sista julstöket vill jag önska alla en riktigt God Jul och en härlig ledighet. Hoppas att ni får fina juldagar med era nära och kära och hoppas att ni alla får en vit härlig jul som vi har i år!

Tack för alla fina hälsningar! :-)

Varma julkramar
Beatrice

söndag 20 december 2009

Fjärde advent och snart jul!



Hejsan!

Hoppas att ni har det bra i julstöket och att ni inte stressar ihjäl er! Själv har jag tagit det rätt lugnt de senaste veckorna, men det har lett till att jag i stället fick en hel del att göra den här veckan som varit och därför inte har hunnit kika in till er så ofta som jag brukar.

Det är helt otroligt att det redan är fjärde advent och snart bara fyra dagar kvar till julafton!!! Har ni handlat julklapparna än? Inte jag, hmm... :-).

Många kramar
Beatrice

tisdag 15 december 2009

I mitt vita vinterland...



Hej allihopa!

Här har vi haft snöstorm hela natten (bilden togs för några veckor sedan), så sömnen har inte varit den bästa! Men bara det lugnar ner sig lite, kommer det att bli hur fint och juligt som helst ute. Just nu YR och RASAR snön runt i vilda infall och de stora snöflingorna blåser härs och tvärs och gör allt annat än att falla neråt. Det är en sån här dag man vill stanna inomhus... tur att det finns mat i kylen ;-).

Mamma kom hit igår kväll och hade bland annat med sig lite julskinka, mmm :-). Vi åt en tallrik risgrynsgröt och tog oss en skinkmacka var och när jag tog årets första tugga av en skiva korntunnbröd med skinka och stark senap på, kände jag hur julstämningen sakta spred sig i kroppen. Visst är det otroligt vad smakminnen kan göra? Sedan fikade vi. Vi hade ju julbrownies och saffransbullar, sonen hade gjort goda mussepepparkakor och jag hade köpt pepparkakskola... ordet PROPPMÄTT räcker inte för att beskriva hur jag kände mig sent igår kväll... :-).

Bara stormen bedarrar kommer det att vara vitt och fint till jul... om inte vädret svänger igen och allt töar bort, vill säga. Men det ska vi väl inte tro! Allt blir så mycket ljusare när det är snö på marken, så nu hoppas hoppas HOPPAS jag att vi får några minusgrader så snön får ligga kvar.

Det har kommit ca 7 centimer snö redan... och det kommer MERA... :-).

Kramar

Beatrice

söndag 13 december 2009

Redan lucia och tredje advent!



Ja, det är inte klokt vad tiden går. Det är redan lucia!!! Jag tycker att jag är senare ute med allt än vad jag brukar vara så här års, men konstigt nog blir det jul ändå... :-).

Igår sprang jag och H runt och försökte hitta några julklappar, men det var inte det lättaste. Dessutom var vi tvungna att TRÄNGAS med alla andra som tänkte samma sak ;-). Vi hittade alla fall en loppis där jag bland annat fyndade några gamla kakformar för endast 10 kr!

På kvällen var det dags för storbak, för yngste sonen skulle baka kakor till årets julmarknad som går av stapeln idag. Från att "VI måste baka" har det under veckan låtit mer och mer som att det är JAG som skulle baka, så för att det skulle bli några kakor snodde jag lite raskt ihop en form med julbrownies. De blev supergoda!

Då sa sonen: "Var det inte JAG som skulle baka??? Jag tänker inte sälja några brownies, jag ska baka pepparkakor!!!". Tja, inte mig emot ;-). Sagt och gjort, efter Robinson satte han igång med pepparkakorna och han kavlade och stod i och producerade den ena Musse Pigg-pepparkakan efter den andra, jag behövde bara assistera med nya plåtar emellanåt. Härligt! :-)

Idag åkte vi till marknaden för att lämna kakorna (sonen slapp sälja i år) och strosade sedan runt en stund för att insupa lite julstämning. Nu känns det som att julen är nära... :-).

Hoppas ni alla har en fin luciadag och tredje advent!

Kramisar
Beatrice

fredag 11 december 2009

Gamla kronor och Nobelfest



Hej allihopa!

Hoppas ni har det bra i mörkret! Jag har tänt ljus överallt och det blir åtminstone lite ljusare och mysigare :-).

Var det fler än jag som såg Nobelfesten på TV igår? Det är så roligt att höra alla intressanta tal, men också att se alla vackra klänningar, inte minst dem som drottningen och prinsessorna bär, och så få en liten årlig historielektion om "vem som en gång bar safirhalsbandet, camékronan" osv. Det är så nära sagan vi kan komma år 2009 :-).

När vi var på Bali fanns dessa "rostiga" kronor på varje tak, och H och jag blev så förtjusta i dem så vi började jaga runt efter kronor den vecka vi var där. Kronorna är tydligen ett beskydd för hemmet och för dem som bor där och det tyckte vi lät fint! När vi efter många om och men fick tag på några, var de inte av metall som vi trodde först, utan av tegelstensmaterial eller någon slags terracotta. Det gjorde egentligen ingenting, för annars hade de nog varit hiskeligt tunga. Men fina var de och jag släpade villigt med mig de ändå rätt tunga kartongerna som handbagage från land till land ;-).

Ha en fin kväll!

Kramis
Beatrice

torsdag 10 december 2009

Bali



Hej allihopa!

Nu när det tråkiga vädret verkar ha bestämt sig för att stanna, kände jag för att visa lite fler soliga bilder från resan. Bilden ovan är från strandpromenaden bakom och bredvid vårt hotell, där vi käkade lunch på ett litet café nästan varje dag. Solsängarna på stranden kunde man hyra för 15 dollar för några timmar, men det tyckte jag var dyrt!

H frågade (med glimten i ögat) om man inte kunde hyra en säng för att sova där över natten, men då blev den servitör han frågade alldeles förskräckt och utbrast: "No, no, not for sleeping. Not good sleeping on the beach at night!!!" Det förstod ju vi också, men det var bara lite på skoj. Därför fortsatte vi bara drömma om solsängarna, men tänk att få bädda dem fint med mjuka täcken och vackra kuddar och sedan somna där till havets brus... :-).

Hoppas ni alla får en fin dag!

Många kramar
Beatrice

onsdag 9 december 2009

Vinst i lotteriet



När jag kom hem från resan berättade goa Marie med bloggen Tekla Maräng - en livsnjutarblogg att jag vunnit en bok i hennes tävling. Jag blev så himlarns glad, både för att jag sällan vinner saker och ting, men också för att jag sneglat på den där boken en längre tid, men inte unnat mig den. Jag tror att ni alla känner till Maries fina blogg, om inte är den väl värd ett besök! Hon skriver om allt från hennes många blommor, till läsvärda bokbetraktelser och om besök på härliga marknader och trädgårdar. Marie överraskar alltid, och för mig som inte har helt gröna fingrar har jag gjort nya bekantskaper som Tasha Tudor och Hannu Sarenström genom just Maries blogg :-).

Det var så spännande att hämta ut paketet och när jag fick det röda paketet i min hand kändes det som att ha fått en tidigt julklapp eller nåt :-). Med boken följde ett otroligt sött kort med en liten fågel på som såg ut att komma från mormors tid!

Jag vill också berätta hur go och fin Marie verkligen är, för det var inte helt lätt för min vinst att hitta vägen hem till mig. Marie skickade nämligen först en bok till mig som kom bort i posten! :-( När det stod klart att den boken försvunnit på vägen, skickade Marie utan tvekan en ny bok till mig!!! :-) Tack snälla goa Marie för att jag fick min vinst ändå, den gjorde mig så otroligt GLAD och nu har jag något att mysa med i höstrusket som lägrat vår vanligtvis vackraste vintermånad.

Jag förundras gång på gång över hur många fina människor som finns här i vårt Blogglandia :-).

Ha en fin dag!

Många kramar från en just nu lässugen
Beatrice

tisdag 8 december 2009

Sju sanningar om mig själv och award



Hej alla!

Häromveckan fick jag en award av goa Karin som har den fina bloggen Livslust. Jag tror att många av er redan känner till den, men har ni inte hälsat på i Karins trädgård än borde ni göra det! Hennes blogg är verkligen som en trädgård och hon skriver så vackert om blommor och blader, men även om mysteriet livet och mycket annat.

Med awarden följde en utmaning att berätta sju saker om sig själv och jag har klurat lite på vilka "hemligheter" om mig som ska få komma fram i ljuset. Det är väl lika bra att köra igång:

Sanning nr 1: Jag tog DYKCERT på Bali när H och jag var på resande fot i oktober! ;-) Hihi... jag hade tänkt berätta lite mer om allt kring det, men det hinner jag. Så här i efterhand måste jag nog säga att jag hade igen alla jobbiga övningar som Nazi-Jay tvingade mig att göra i havet (se tidigare inlägg). Det var kanske tack vare hans ångvältspedagogik som det inte kändes helt omöjligt att lyckas med de prov jag sedan var tvungen att göra när jag tog certet. För en utpräglad landkrabba som jag som aldrig doppat huvudet under vatten i hela mitt liv, var det här en utmaning så stor som att bestiga Mount Everest!

Sanning nr 2: Jag ÄLSKAR marsipan. Tänk att få köpa en liten tjock marsipangris och trycka i sig den från tryne till knorr... mmm... :-). Eller att köpa en rulle mandelmassa och skära en skiva av den... mmmm..... skåpätning kallas det visst. Men gott är det! :-) Jag såg ett recept i Vakre Hjem på brownies med mandelmassa i och insåg genast att en sån härlig kaka måste jag bara baka till jul. Vi får se hur den här besattheten utvecklar sig... antingen kommer jag att förvandlas till en marsipangris eller så bloggar jag snart från ett behandlingshem för marsipanberoende ;-).

Sanning nr 3: Jag är pianist och hade för några år sedan förmånen att jobba tillsammans med ett relativt känt danskompani. Jag blev ombedd att träna in en mängd olika klassiska stycken som skulle kunna passa till olika övningar. Plié, ni vet :-). När jag sedan träffade dansarna första gången skulle de ha balettklass och jag kände mig lite nervös. Dansläraren som var på besök är en GIGANT inom dansvärlden och var mycket bestämd över hur han ville ha sina lektioner. Gulp! Det gjorde mig inte mindre nervös kan jag säga. Det började inte helt smärtfritt, och det var en del problem i starten innan vi förstod varandra ordentligt. Att spela till dans var en stor utmaning, för i och med att man måste spela taktfast till 100% är det tvärtemot allt man någonsin lärt sig. Jag måste säga att den här dansläraren fick mig på något sätt att utvecklas som människa och öppna upp mer för att kunna "ge" mer. Det gick bättre och bättre för varje vecka och det var en fantastisk känsla att vara i samspel med andra människor på det sättet! Jag älskade varje minut! :-)



Sanning nr 4: När jag gick på mellanstadiet var jag totalt fascinerad av nordamerikas indianer och deras liv och öden. Jag läste det mesta jag kom över och grät i hjärtat över alla slag som utkämpats, över alla liv som släckts och över allt blod som spillts över prärien. Min kompis I och jag "lekte indianer" mest varje dag efter skolan, vilket innebar att vi sprang barfota i skogen långt in på hösten, åt bär och växter i naturen under våra strövtåg och byggde fullstora hästar av snö och is under vintrarna (med viss hjälp av I:s pappa) som vi sedan lärde oss att hoppa upp på som indianerna gjorde på TV :-). När I fick en riktig häst blev våra lekar än "verkligare" för nu kunde vi ju galoppera fram barbacka över "prärien" också!

Nu i vuxen ålder berör mig ämnet än starkare och jag tycker att det är otroligt VIKTIGT i t.ex. engelskundervisningen att eleverna får lära sig mer om nordamerikas ursprungsbefolkning och deras situation såväl som om ursprungsbefolkningar i andra delar av världen. Det gör det lättare att förstå varför det ser ut som det gör på vår jord. Vi får ALDRIG glömma bort hur vi européer under de senaste femhundra åren har skövlat andra länder, våldfört oss på människor och fruktbar jord och utarmat de naturresurser som finns för att sedan bara lämna kaos efter oss när vi ätit oss mätta. Det har begåtts såna fruktansvärda orättvisor mot människor runt om i världen, men efter att ha jobbat i skolan ett antal år så tror jag på människan igen... för de allra flesta ungdomar har STORA hjärtan och ett STORT engagemang och de kommer att förändra världen till det bättre när de är gamla nog :-).

Sanning nr 5: För många år sedan reste jag runt i Österrike och Tyskland under några veckor och eftersom Beethoven alltid varit min stora idol besökte jag bland annat flera hus han bott i under sin livstid. Jag tyckte det var hur intressant som helst, men släkt och vänner var inte lika imponerade när jag kom hem och visade foton av olika hus! I ett av Beethovens gamla hus i Wien, finns nu ett museum som inhyser flera av hans instrument. Mitt på ett stort salsgolv av trä stod en underbar spinett, men såklart hade man spärrat av så man inte kunde komma närmare spinetten än fem meter. Se men inte röra. Hmm. Vad gör man om man är pianist och har Beethovens spinett framför sig...? ;-) Såklart klev jag över avspärrningen och lät ringfingret sakta smeka tangenterna innan jag försiktigt tryckte ner två av dem.... ooops! På två röda hade en stor och biffig säkerhetsvakt huggit mig i nackskinnet och släpade mig sedan mot utgången medan han skrek på tyska i mitt öra. Han kastade ut mig på gatan och stod där och hytte med näven, men jag bara log, synnerligen nöjd med mig själv och över mitt illdåd. Jag skulle göra om det igen, när som helst... :-).

Sanning nr 6: I min ungdom jobbade jag på en järnhandel under flera år och på somrarna var det alltid flera kändisar som besökte oss. En av dem var Allan Edwall och en sommar hade han beställt en toalett till sin sommarstuga och kom för att hämta den. I stället för att inte tänka så mycket, blev jag så nervös över att det var han som stod framför mig så jag började tänka något alldeles förskräckligt mycket. Skulle jag fråga vad han hette som med alla andra kunder eller skulle jag ropa ut i butiken: "Har Allan Edwalls toa kommit än?". Nej, det skulle bli väldigt fel. Hmm. Så jag bad om hans namn och lyckades göra det hela mycket krångligare än det hade behövt bli, med följd att han blev riktigt sur på mig! Jag blev jättegenerad när jag insåg hur jag hade krånglat till det. Idag hade jag bara gått ut på lagret och hämtat toaletten och inte tänkt så mycket på vem kunden var, och jag hade nog inte frågat om namnet om jag redan visste det, men då var det inte lika lätt. Nåja, det är ett roligt minne! Och du Allan, förlåt om jag gjorde dig lite sur, det var inte meningen ;-).

Sanning nr 7: När jag slutade gymnasiet jobbade jag hela sommaren och sedan drog jag ut på tågluff genom Europa med bara 5000 kr på fickan. Det skulle liksom räcka till ALLT. Är man riktigt klok eller inte...? ;-) Dessutom var jag ju ung och oskyldig, trots mina bruna ögon, så när jag kom till Hamburg tog jag in på första bästa och billiga hotell jag kunde hitta, alldeles bredvid järnvägsstationen. Hmm. Tanten i receptionen tittade konstigt på mig, men jag fick mitt billiga rum och kände mig nöjd. Pengarna skulle ju räcka i en månad för jösse namn! ;-) Jag slumrade till på sängen och när jag vaknade på kvällen bestämde jag mig för att gå ut och äta. När jag öppnade dörren fick jag mitt livs chock! Utanför VARJE dörr stod en mycket lättklädd och uppspacklad kvinna och de tittade alla surt på mig, nykomlingen. På en sekund gick det upp för mig var jag hade hamnat... jag hade checkat in på ett HORHUS!!! Aaaaah! Jag smällde igen dörren och baxade en stooor byrå framför den för att ingen skulle kunna ta sig in i mitt rum. Sedan försökte jag spärra handtaget med en galge (som jag sett någon göra på TV ;-). Jag sov inte en blund på hela natten, både för att jag var livrädd men också för att det var en livlig "trafik" till hotellet, och tidigt nästa morgon checkade jag ut och lämnade Hamburg för gott. Har jag återvänt? Nej. Har jag lärt mig något? Ja :-).

Ja, det var lite mer om mig det ;-). Nu ska jag klura på vilka jag ska skicka den här awarden och utmaningen vidare till!

Många kramar

Beatrice

söndag 6 december 2009

En regnig andra advent



Hejsan!

Jag kikar in lite snabbt för att önska er en fin andra advent :-). Jag har varit så otroligt trött den senaste veckan och det blir bara värre, så nu undrar jag om jag håller på att bli sjuk. Men jag känner mig inte sjuk, utan är bara jättetrött. Konstigt! Därför har jag inte tittat in till er på några dagar och jag ser nu att jag missat en del. Dagarna går... :-).

Det har snöat här under veckan och den frostiga skogen blev bara vitare och vitare. Men igår förändrades allt. Sent igår kväll började det regna och det fortsatte att regna och i natt fullkomligen VRÄKTE regnet ner.... så nu finns det ingen snö kvar... bläää...

Jag har fått två fina awards under veckan som gått och jag ska visa dem i nästa inlägg. Med en av dem medföljde det dessutom en utmaning som jag klurar på för fullt... ;-).

Var rädda om er! :-)

Många adventskramar
Beatrice

tisdag 1 december 2009

Jakten i sagoskogen



Hej allesammans!

Här växlar vädret kraftigt från dag till dag! Det var ju så vackert i helgen, men igår började det spöregna och det ÖSTE ner i ca ett dygn. I morse var det vinter igen... jag förstår ingenting!

I lördags begav vi oss ut på harjakt och då hade Kung Bore blåst sin kalla andedräkt över skogen. Det var som att kliva in i en saga... jag försökte föreviga allt på bild, men bilderna gör inte riktigt skogen rättvisa. Stämningen och känslan jag fick av att gå där var svår att fånga! :-)



De två första timmarna (!) busade mest Mollie runt. Vi började allvarligt fundera på om det blivit något fel på henne. Hon skuttade runt som Tiger i Sjumilaskogen och två gånger gjorde hon ett jätteskutt och hoppade rakt upp på H:s axlar! Det var tur att han fick tag i henne innan hon ramlade i backen. Hade hon inte börjat nosa upp en hare i det läget hade nog H fått ett bryt...;-).

Men, plötsligt nosade hon raskt upp några harlortar och började följa spåret efter haren. Svansen gick på henne fram och tillbaka, men hon fick säkert tillbringa 45 minuter på en rätt liten fläck innan hon hittade stället där haren hade fortsatt sin färd. Sedan bar det av...

... vi fick gå riktigt fort för att hänga med och det bar av neråt. Då kom vi ut på ett stort myrliknande område och där cirklade Mollie runt flera gånger innan hon hittade spåren som ledde från myren in i skogen. Det verkar inte vara helt lätt att jaga hare, för när hon följde spåren vidare in i skogen igen, tappade hon bort det flera gånger och fick börja om.



Men plötsligt sprang hon vidare igen, in i ett skogsområde med mycket tätare vegetation.
- Haren ligger säkert här och trycker stenhårt, sa H. Det skulle inte förvåna mig om vi snart kliver på den!

Han hade knappt mer än sagt det förrän Mollie skällde till kanske bara tio meter från mig. Och sen bar det av i en rasande fart, hon drev den stora vita haren och skällde otroligt intensivt. Hon blev väl alldeles till sig av att springa rakt på den! Vi hörde hennes skall försvinna längre och längre bort, men vi stod kvar.

Efter ungefär fem-tio minuter hörde jag något som prasslade nedanför oss och ljudet fortsatte ner till vänster där Mollie hittade haren. Jag är helt övertygad om att det var Jösse som smög tillbaka efter att ha lurat ut Mollie på en väg ;-). Stackars Mollie tappade bort spåret på vägen, men envis som hon är så fortsatte hon leta och sprang fram och tillbaka i ytterligare två timmar längs det stråk där hon drivit haren.

Sedan försvann hon! Vi höll inte ens på att hitta henne utan fick köra efter vägen och leta efter henne, utan resultat. Till sist stannade vi bilen och ropade och då ylade hon till så övergivet inifrån skogen. Men efter att vi ropat på henne en stund så kom hon skuttande ur skogen och rakt upp i famnen på mig :-). Det var så skönt att hon var tillbaka hos oss igen!



Som ni kanske förstår så fick H inte skjuta någon hare i lördags, men det gör inte mig så mycket (hoppas inte H läser det här ;-). Jag hade kaniner när jag var liten, så jag har lite svårt att tänka mig att vi skulle skjuta en hare och sedan släpa hem den och äta upp den... blää! Men för Mollies motivation kanske det vore bra att hon faktiskt "fick tag" på haren någon gång... men det är en helt annan historia :-).

Vintriga kramar från ett kallt norrland
Beatrice

söndag 29 november 2009

Något skall ske bortom frostig advent...



Hej alla fina!

Jag hoppas att ni har en mysig adventssöndag och att ni riktigt njuter av den här dagen :-). Första advent är den bästa helgen på året tycker jag, den slår nästan självaste julafton!

Från fredag till lördag förändrades allt från höst till vinter här hos oss. Jag och H och Mollie gav oss ut på harjakt i fredags och då var det soligt och varmt och en riktigt fin höstdag. Tidigt på lördag morgon gav vi oss ut igen och på en natt hade skogen förvandlats till en frostigt vit sagoskog! Det var så gudomligt vackert och det kändes nästan som att kliva in i Narnia. Som tur var hade jag kameran med mig, för jag var bombsäker på att Mollie skulle hitta en hare! Jag ska visa bilder någon dag framöver och berätta mer om jakten i den magiska vinterskogen.



Lite pynt har jag hunnit med, trots att vi varit ute så mycket. Årets adventsljusstake gjorde jag av en gammal silverbricka som jag täckte med vacker kuddmossa som jag fann i skogen i fredags. Jag ställde dit fyra blockljus och stack också ner lite enris, grankvistar, blåbärsris och två fina kottar som jag sparar från år till år. Till sist strödde jag över några pärlor.



Igår kväll började det snöa! Det var knappt så jag trodde mina ögon, för nu är man ju nästan "van" att det ska regna... :-). Men, vad det var vackert!!! Det var stoora flingor som kom och de dalade så vackert mot marken där de lade sig till ro. I morse såg jag till min glädje att snön låg kvar och dessutom har det snöat mer under dagen. Vad allt blir ljusare!



Hoppas att ni får en fin fortsättning på den första adventssöndagen! :-)

Många kramar
Beatrice

torsdag 26 november 2009

Fler bilder från resan!



Hej alla! Nu när det är så regnigt och trist tänkte jag dela med mig av lite sol från resan :-).

En annan ö vi åkte ut till när vi var i Malaysia heter Coral Island och är en söt liten paradisö. Första gången vi åkte dit var för att vi skulle dyka (vi åkte dit en annan dag också, men då bara för att sola). Båtfärden var inte den roligaste jag har varit med om, för sjön gick hög och båten SLOG I varje våg. H och två amerikaner skulle göra det första dyket på ett ställe som heter Shark´s Reef. Det lät ju betryggande... hmm... :-).

Jag och mannen som körde båten väntade kvar på däck och jag måste säga att jag var riktigt illamående. Jag brukar aldrig bli sjösjuk, men att sitta stilla så där i en båt som ligger förtöjd i kraftig sjö var ingen angenäm upplevelse. Efter tag höll jag på att kräkas och det såg nog mannen som sa:
- You can throw up in the water...
- OK, sa jag medan jag bet ihop och lyckades undvika att kräkas.



Efter ca 45 minuter kom H upp till ytan. Jag måste säga att jag var glad att se honom, det känns inte så jätteroligt att ens älskling simmar runt något som heter Shark's Reef medan man själv sitter tryggt och säkert i en båt och inte kan påverka något som händer därnere i djupet.

Jag frågade om han sett någon haj och då svarade han "ja" så glatt och berättade att det var en haj som hade cirklat runt honom på ungefär tio meters avstånd. Va! Jag frågade om den var stor och då svarade han "nej, bara tre meter ungefär". Va! Det tyckte inte jag lät särskilt betryggande, men H var väldigt nöjd med dyket :-).

Efter det var det dags för lunch på den underbara ön och alla fick vada in till stranden med matlådor som innehöll nasi goreng, alla utom JAG! Jag skulle dyka efter lunchen med de andra, men då dykinstruktören Jay (som jag kallade för Nazi-Jay när han inte hörde ;-) fick veta att jag inte dykt på ett år, bestämde han att jag skulle göra "skills" i havet med honom innan jag fick äta lunch och sedan dyka. Det var det här jag hade gruvat mig för, jag hade inte den minsta lust att ta av mig cyklopet under vattnet, eller byta munstycke eller stänga av syret... bläääää! H försökte vädja för min skull, men ack nej, Nazi-Jay kommenderade ut mig i vattnet. No mercy...



Det gick inte så värst bra med övningarna till en början, för jag fick kallsup efter kallsup och att ta av mig cyklopet och tömma det på vatten var som den värsta mardröm för mig som alltid varit så rädd för vatten. Nazi-Jay gav mig ingen pardon. När jag simmade upp till ytan och spottade och fräste och kippade efter andan, kom han upp efter mig och frågade surt och spydigt:
- What´s the problem now?

Det här hände ett antal gånger, och med Nazi-Jays spydiga kommentarer och med H och två amerikaner (som bor på Cayman Island och dyker typ varje vecka) som följde mina förehavanden från stranden med stort intresse, kände jag att jag bara MÅSTE klara övningarna! Det var inte lätt och Nazi-Jay tvingade kvar mig i vattnet i en evighet kändes det som, men till sist tecknade han att han var nöjd och även jag fick äta lite ris... :-).

När det var dags att dyka var jag riktigt trött, och när Nazi-Jay sa att jag skulle hoppa i vattnet från båten stod plötsligt mardröm nummer två framför mig. Att hoppa i från båten var något som jag också hade gruvat mig för, men med Nazi-Jay var det "No mercy" från början till slut så det var bara att hoppa i och se glad ut :-). Hursomhelst, det blev ett riktigt bra och avkopplande dyk till slut, förutom från början när jag inte lyckades hålla mig neutral i vattnet utan flöt upp till ytan som en kork eller sjönk till botten som en sten. Innan Nazi-Jay fick tag på mig hade jag landat rakt på några spretiga koraller och gud vad ONT det gjorde på knäna! Aaaaaj! Ändå tänkte jag mest på korallerna och hoppades att jag inte hade skadat dem... jag hoppades också att jag inte blödde så mycket, för det fanns ju haj i närheten... hmmm...

Förutom den lilla incidenten blev det som sagt ett riktigt trevligt dyk. Det fanns inte så vackra koraller och fiskar som på Bali förra året, men jag såg en havssköldpadda! :-). Och fler dyk skulle det bli, men det berättar jag om en annan dag :-).

Många soliga kramar
Beatrice

onsdag 25 november 2009

En solig helg och harjakt



Hej alla!

Vilken underbar helg det blev med solsken och värme! Det gjorde inte så mycket att det började regna igen på måndag eftermiddag, för man hann vara ute litegrann få lite frisk luft och sol på nosen.

Någon som blev extra glad över det fina vädret var Mollie. Hon gillar INTE regn och vill knappt vara utomhus när det regnar. Det har ju verkligen öst ner de senaste veckorna, så den senaste tiden har det blivit mycket kortare promenader och vårt lilla energiknippe har blivit mer och mer rastlös. Nu passade vi på... vi gick och gick och gick i solen och hon riktigt galopperade fram :-). Trots att jag sa till henne flera gånger och försökte få henne att lugna sig så skuttade hon och studsade som en liten hård gummiboll efter vägen. Jag struntade i städningen och var ute med henne i stället, men jag tror att jag hinner med mig ändå... hoppas det :-).

H ville passa på att jaga när det var uppehåll från regnet så jag fick dessutom följa med ut på harjakt två morgnar på raken. Vad härligt det är att gå i skogen! Tyvärr var det blötare än någonsin efter allt regn och det kändes mer som att traska runt på en myr, men det hindrade inte Mollie. Hon sprang och sprang som om hon hade eld där i lillrumpan, och sökte timme efter timme! Ibland var det som att hon var på gång, men hon hittade ingen hare. Däremot hittade jag både mossa, enris och smågranar som jag håller på att pynta med, så det blev ju hur bra som helst :-).

Jag ska visa bilder när jag kommit lite längre i pysslandet :-).

Ha en bra dag!

Kramar
Beatrice

lördag 21 november 2009

Ikväll börjar Robinson!



Hej allesammans!

Idag sken solen för första gången sedan vi kom hem och efter att ha varit ute med vår lilla gullebulle Mollie i finvädret i några timmar, lyckades jag föra över bilderna från resan till min dator (min dator har som sagt krånglat ordentligt sedan vi kom hem).

Ikväll börjar ju en ny omgång av Robinson och vi kommer att sitta bänkade framför TV:n, allihopa :-). Därför tyckte jag att det kunde passa bra att börja visa några bilder från resan idag. H och jag åkte som sagt runt i Malaysia i oktober och tyckte att när vi ändå var i närheten kunde vi passa på att åka ut till de öar där Robinson oftast brukar spelas in. Vi siktade på Tengah, men fick veta att det inte gick att bo där, så därför begav vi oss till en ö som heter Pulau Besar där Strix-television brukar bo under inspelningarna.

H och jag hade ju längtat efter lugn och ro efter en hektisk sommar och här fick vi verkligen det! Det var nästan inga andra som bodde på ön heller, så LUGNT var det ;-). Vi bodde på ett resort som heter D' Coconut som nog sett sina bästa dagar, men maten.... wow! Vi hade kunnat äta ihjäl oss :-). En dag hittade vi också en underbart vacker vit strand (på bilden ovan) där vi strosade och plockade några snäckor (för det var för varmt för att lägga sig och sola). Ön ni ser skymta i fjärran är Tengah.

Tyvärr gick det inte att ta sig till Tengah som vi hade hoppats på, för vi hittade ingen som ville köra oss i land utan det de kunde erbjuda var att vi fick stanna 50 meter från stranden och snorkla där... hmm... det lät inte så lockande ;-). Men vi hade en härlig helg på Besar ändå!

Hoppas solen sken på er idag också! :-)

Många kramar
Beatrice

onsdag 18 november 2009

Money makes the world go round



Min morbror L berättade häromdan att man numera kallar USA och Kina för "de siamesiska tvillingarna". Det beror tydligen på att USA lånat så mycket pengar av Kina under de senaste åren så de är totalt beroende av dem och får vackert stå där med mössan i hand. Kina styr hela världsekonomin nu... visst är det upp-och nervända världen? :-) För tjugo år sen hade man skrattat om någon sagt att det skulle bli en sån utveckling!

Trots detta så berättade många i Peking om att de haft ett tufft år. De har verkligen känt av lågkonjunkturen! Tjejerna på marknaderna berättade att det varit färre turister under året som gått och att de turisterna inte alls handlat så mycket som de vanligtvis brukar göra. På många marknader var kineserna desperata, de slet och drog i oss och sänkte priserna hur mycket som helst bara för att få in några futtiga kronor.

Jag gillar inte att pruta och har inte hjärta att ge några skambud, men H ger sitt maxpris och står sedan fast vid det oavsett hur mycket folk skriker och slår på honom (som de gör i Kina). Jag förstår mig egentligen inte alls på det där, de här "skådespelen" man måste gå igenom hela tiden tar bara onödig tid och energi :-). I år var det i alla fall ingen som tyckte att jag borde skilja mig från H, bara en äldre kvinna som sa att jag var "very nice" och H "very tough" :-). Ifjol däremot lyckades H fullkomligen reta gallfeber på flera personer för att han stod fast vid ett pris och inte gav 30 olika slutbud eller gick med på deras pris, med följd att de tyckte att han var HEMSK och att jag som var så snäll var värd någon bättre och borde skilja mig från honom på studs! En ung tjej nämnde för mig (efter att hon blivit rosenrasande på H) att hon hade en äldre bror (på ca 25 år) som var VÄLDIGT SNÄLL och som kunde passa mig... ;-).

Nåja, H må vara envis men jag tror att jag behåller honom ett tag till, trots det fina erbjudandet... ;-).

Hoppas ni får en fin dag!

Kramar
Beatrice

tisdag 17 november 2009

Regntunga skyar...



Jag trodde att det skulle spricka upp idag, men ack vad jag bedrog mig. Regnet har börjat strila igen och det är sååå tråkigt. Dessutom blir jag trött och seg av gråvädret och orkar knappt ta mig för något.

Jag åkte i alla fall och handlade frukost för en stund sedan och när jag steg in i butiken var den full av den ljuvligaste, juligaste, bästaste doft... doften av nybakade lussebullar!!! Jag var bara tvungen att köpa några som tröst... och för att det är så himla gott med saffran ;-).

Därför har dagen tagit en positiv vändning, kan man säga ;-). Inte minst för att yngste sonen oväntat kom hem från skolan. De hade håltimme och då passade det ju bra att jag hade fikat klart! Vi satt och mumsade på pumpabröd med chilimarinerad kalkon OCH lussebullar och pratade om ditt och datt innan det var dags för honom att gå tillbaka till skolan.

Den här dagen är nog inte så dum ändå... ;-).

Hoppas ni alla får en fin dag!

Kramar
Beatrice

måndag 16 november 2009

Quiltar och Shaker-paletten



Hejsan i grårusket!

När vi var i Peking föll jag handlöst för några mysiga quiltar som fick följa med hem, det ena gick i rosa och beige och det andra i grönt och beige. Det blev lite trångt i resväskan, men det är smällar man får ta. I ärlighetens namn fick jag lov att köpa en resväska till för att få hem dem ;-). Jag tycker så mycket om milda, dimmiga färger... det passar så bra till vitt utan att för den skull "ta över", så när jag såg quiltarna fanns det ingen tvekan!

För några dagar sedan läste jag en artikel om Shaker-rörelsen och deras uppfinningar, samt deras inflytande på dagens heminredning. När jag tänker på Shakerstil, tänker jag på strama enkla möbler i bok och björk, men enligt den här artikeln är även den stil som kallas amerikansk country direkt sprungen ur Shaker-rörelsen.

Kvinnorna i Shaker-rörelsen handarbetade vid varje ledig stund (liksom kvinnor i många andra kulturer såklart) och man broderade på dukar och sängkläder, gärna med korsstygn. Hjärtmönster var det allra populäraste och återkom även i andra delar av inredningen. Knoppbrädor fanns överallt i hemmen och man sydde rejäla lapptäcken av tyger i bomull och lin. De traditionella färgerna hade en mjuk och suddig underton, då färgerna gjordes av pigment från lera och plantor som blandades med mjölk eller kasein. Shaker-paletten var helt och fullt inspirerad av naturen och bestod först och främst av gräddnyanser och färger som kärnmjölk, svamp, mossa, lavar, salvia, blommor och bär. Visst låter det lite hemtrevligt? :-)

Och visst känner vi i Sverige igen det där med hjärtmönster, korsstygn, knoppbrädor och lapptäcken? Efter att jag läst artikeln tänker jag att mina nya quiltar från Peking kanske ser ut som de gamla Shaker-täckena gjorde, i alla fall färgmässigt... världen är liten ibland ;-).

Kramar
Beatrice

söndag 15 november 2009

Gråväder!



Hej alla goa! :-)

Hoppas ni har det bra i gråvädret! Här har det SPÖREGNAT i snart två dygn, så jag börjar känna mig som Nasse där han klamrade sig fast på en gren i Sjumilaskogen och höll på att regna bort ;-).

Det som var så vitt och fint här, för en stund i alla fall. Himlen är fortfarande vit så man kan tro att det ska komma snö, men det är bara regn som faller från himlen. Hmmm.

Igår eftermiddag fick jag en oväntad energikick och började plocka fram kottar och fler ljusstakar och pysslade och pyntade så det stod härliga till. Sedan skulle jag föreviga allt på bild, men varenda bild blev bara mörk och suddig :-(. Det är inte klokt vad mörkt det är inomhus nu!



Därför visar jag bilder på min fina pumpalykta i stället som jag köpte ifjol hos goa Maud och Gårdsromantik. Jag älskar att tända den när det börjar bli skumt på eftermiddagarna för den lyser så vackert i dunklet!

Igår var jag bara tvungen att köpa några tidningar som jag missat och jag läste och NJÖT verkligen av alla vackra bilder till eftermiddagskaffet. Plötsligt är det är jul i alla tidningar och jag LÄÄÄNGTAR till jul nu... :-).

Många kramar
Beatrice

fredag 13 november 2009

Den snö som föll...



... ligger kvar även idag, vilket känns bra! Det blir åtminstone liiiite ljusare ute :-). Jag hade hoppats på en blå himmel, men nej, det är så g r å t t det kan bli. Vi har en riktig Peking-himmel skulle jag vilja säga, men som tur är beror det gråa inte på smog i alla fall.

Jag tror minsann att jag helt kommit ifrån det där med disk, matlagning och städning, för att inte prata om tvätt... hur var det man gjorde, nu igen ;-). Och hur gör man för att komma igång?

I helgen ska jag försöka få undan allt från resan, jag har inte orkat så mycket mer än att bara vara den här veckan. Men jag ska också kika runt hos er så mycket jag orkar och hinner, för jag har verkligen saknat er medan jag varit borta... :-).

Hoppas ni får en fin helg i det gråa!

Många kramar
Beatrice

torsdag 12 november 2009

Datorkrångel och en liten blomma till er alla



Hej igen!

Här fortsätter det att krångla! Igår förmiddag var allt klart och fixat med vårt internet och jag hann titta runt till de flesta av er vilket var jätteroligt. Oj, vad jag har missat mycket medan jag varit borta! :-) När jag lite senare på dagen skulle fortsätta min resa genom Blogglandia och göra ett nytt inlägg för att berätta vilka som vann priserna i min tävling så fungerade plötsligt inte internet!!! Blääää och grrrr!!! Men nu ska det fungera... hmm....

... så, jag ska inte hålla er på sträckbänken längre, ni har väntat jättelänge ändå :-). Först av allt vill jag tacka alla som var med i tävlingen och ge er blomman på bilden ovan. Det var riktigt roligt att anordna en tävling för första gången och det blir nog snart en tävling till, tror jag ;-).

Så, här är vinnarna:

Första priset vanns av Marie med bloggen Nostalgi och Romantik (som får välja pris först).

Andra priset vanns av Agneta med bloggen Nyanser av vitt (som får välja som nummer två).

Tredje priset vanns av Anita med bloggen Anitas ljuva rum (som får det pris som blir kvar :-).


Grattis till er som vann och tack igen till alla som ville vara med! :-) Vinnarna kan maila sina adresser till mig på bitte007@hotmail.com så skickar jag vinsterna så snart som möjligt!

Kramisar
Beatrice

tisdag 10 november 2009

En tillfällig lösning och vinsterna!



Hej igen!

Här fortsätter det krångla med internet och avlopp, men skam den som ger sig! När sonen kom hem i eftermiddags så beklagade jag mig över att jag inte ens kan visa vinsterna jag köpt. Man kan ju inte gärna ta med sig kamera och sladdar och sätta sig och överföra bilder på biblioteket...

... jag hade knappt klagat färdigt förrän "tjipp tjopp" och några klick och plötsligt hade han ordnat så att jag kunde komma ut på nätet från hans gamla dator. Det är bara det att det är inte vårt nätverk vi använder, utan någon grannes trådlösa nätverk... hmmm... men nöden har ingen lag, som ni vet ;-).

Därför ska jag fatta mig kort :-). Här kommer bilder på vinsterna!

Den första vinsten är ett fickur med kedja i gammaldags modell (nytillverkat, att användas som prydnad) som är 4,5 centimeter i diameter:



Den andra vinsten är en del av en antik kinesisk dörr i vacker rödbrun färg som fått patina. Måtten är 43 x 27 centimeter:



Den tredje vinsten är en liten pillerburk med det kinesiska tecknet för "långt liv" på locket. Den är 5,5 centimeter i diameter:



Först hade jag tänkt att jag skulle bestämma vilket av priserna som skulle bli förstapris och så vidare, men jag tror att det är mest rättvist att den som vinner första pris får välja vilket pris hon vill ha. Sedan får andrapristagaren välja och sist men inte minst tredjepristagaren :-).

Jag håller som bäst på att skriva ner era namn på lotter och jag och sonen drar vinnarna ikväll. I morgon berättar jag vilka som vann! :-)

Många kramar
Beatrice

måndag 9 november 2009

Borta bra, men hemma allra allra bäst...

Hej allihopa!

Nu är vi äntligen hemma igen och det känns otroligt skönt :-). Jag ska låta alla intryck sakta falla på plats medan jetlagen förhoppningsvis försvinner ur kroppen. Det känns underbart att kunna dricka vatten ur kranen, andas frisk luft utan att börja hosta och såklart att sova i sin egen säng igen. Jag ska visa kort framöver på smogen i Peking, ni kommer inte att tro era ögon! Man kan tro att bilderna är manipulerade, men det är de tyvärr inte...

... men, nog saknar jag allt sol och värme, vackra solnedgångar, vita sandstränder och blommande orkidéer, hibiskus och frangipaniträd om vartannat! ;-)

När vi kom hem så var det totalstopp i avloppet i badrummet, dessutom fungerar varken min dator ELLER internet! Just nu har jag lånat en dator och vet inte riktigt hur jag ska kunna lägga in bilderna på era vinster. För vinster har jag med mig hem från Kina ;-). Hoppas att ni orkar vänta lite till!

I morgon kommer det i alla fall hit någon som ska kolla upp telefonuttaget, byta ut modem och router och försöka fixa min dator.

Kram så länge!
Beatrice

måndag 26 oktober 2009

Ett litet hej fran mig...


http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e6/Mount_Kinabalu_Clouds_3.jpg

Hoppas ni har det bra och att det inte har blivit for gratt och kallt darhemma! H och jag njuter fortfarande av varme, god mat och av livet. Bilden ovan ar en vy over Mount Kinabalu pa Borneo som vi tyvarr inte tog en narmare titt pa, men det ar bara att inse att jag inte har den kondition som kravs for nagra bergsbestigningar :-). Jag tyckte inte speciellt mycket om Borneo, men det kanske berodde pa att vi besokte fel platser? Daremot sag jag en av de vackraste solnedgangar jag nagonsin sett under de fa dagar vi var dar (jag ska visa nagra bilder nar jag kommer hem igen).

Pa tal om att komma hem, ni undrar kanske nar jag egentligen kommer hem och nar tavlingen avslutas? :-) Det kommer att droja ett litet tag innan jag ar hemma igen, for vi har bestamt oss for att stanna kvar efter massan da jag har nagot pa gang... hihi... ;-). Jag fick en sa braig ide' nar jag var i Kina ifjol och nu ska jag forsoka genomfora den. Jag ska beratta mer om det hela lite senare i host nar allt ar klappat och klart. Sa... blir det tyst fran mig ett tag beror det bara pa att vi ar kvar i Peking, darfor far tavlingen paga tills jag kommer hem igen. Jag hor av mig sa fort jag kommer hem och da ska priser visas och vinnare dras!

Forresten... jag har kopt ett av priserna nu... :-).

Ha det gott sa lange! :-)

Manga kramar

Beatrice

måndag 12 oktober 2009

En solig halsning fran ett varmt Malaysia


Foto: http://www.alltioman.info/images/blocks/03-09-03-101.jpg

Hej allihopa! :-)

Har kommer en solig halsning fran Malaysia! H och jag hade ju nagra dagar tillgodo innan massan borjar, sa vi bestamde oss for att lamna Kina och istallet fa lite sol och bad innan det ar dags for massbesok och annat. Vi hittade superbilliga biljetter fran Kina till Tioman Island i Malaysia och var inte sena att aka dit! Jag ska beratta lite mer nar jag kommer hem igen. H och jag hittade bland annat ett overgivet resort som statt tomt i 16 ar och var saklart tvungna att titta in dar...

Vad glad jag blir over att sa manga vill vara med i min lilla tavling :-). Jag har engagerat H i sokandet efter fina priser, sa han ar fullt medveten om att han inte kommer att ha tid att jobba sa mycket nar vi kommer till Kina ;-).

Ha det bra sa lange!

Varma kramar
Beatrice

söndag 4 oktober 2009

Tiden räckte inte till... men nu blir det tävling!



Hej allihopa!

Som vanligt räcker inte tiden till och så blev det även den här gången :-). Jag hade tänkt hinna avsluta reseberättelsen den här veckan (nu när jag kommit igång lite med den också) och sedan hinna berätta att jag har packat väskan igen...

... jag ska följa med H på en stooor mässa i Kina och vi åker redan i eftermiddag! Vi åker dit några dagar innan mässan öppnar, så vi får se vad vi hittar på. Hmm... jag har inte packat klart ännu och får nog lägga på ett kol om vi ska hinna med bussen som ska ta oss till Arlanda.

Jag vill tacka alla som följer den här bloggen och som lämnar så fina och gulliga kommentarer. De gör mig så himlarns glad så ni anar inte... :-). När jag började blogga för ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle träffa på så många fina och snälla människor... eller att det skulle bli så att jag så ofta tänker på er trots att vi aldrig träffats. Man följer andras liv i mot-och medgång, fram och tillbaka och härs och tvärs, vilket egentligen är ett svindlande äventyr! Hoppas att ni är rädda om er och har det bra i hösten medan jag är borta. Och... hoppas att ni finns kvar när jag kommer tillbaka! :-)

Medan jag är på resande fot tänkte jag utlysa en liten tävling. Min blogg fyller ju ett år i dagarna och alla andras fina tävlingar har gjort mig inspirerad att ordna en själv. Jag gör därför på samma sätt som många andra: Lämnar man en kommentar här får man 1 lott. Länkar man dessutom till sin egen blogg med bilden ovan får man 2 lotter!

Nu undrar ni förstås vad det är man kan vinna... och det vet jag inte än ;-). Jag tänker köpa något fint i Kina så än så länge är det en hemlig vinst. Det blir ett första, ett andra och ett tredje pris och jag lovar att försöka hitta något som är riktigt fint!

Nu får jag separationsångest... :-).

Ha det bra nu och sköt om er!

Många varma kramar
Beatrice

lördag 3 oktober 2009

Peking



Flygresan mellan Kuala Lumpur och Hangzhou tog ca fem timmar och vi landade sent på kvällen. Vi hade bestämt oss för att bo på samma hotell som sist i Hangzhou, trots att de serverade grodor där ;-). För att göra en mycket invecklad och lång historia kort kan jag säga så här: Det är mycket svårt att prata med människor som inte förstår vad man säger, som inte förstår att man inte förstår vad de säger och som inte vill förstå någonting överhuvudtaget. Då vi inte ville betala 100 yuan till en kille som utgav sig för att vara chaufför på vårt hotell, och bad att få återkomma om eventuell körning eftersom vi fick syn på ett McDonalds som höll på att stänga, var vi plötsligt bojkottade av ALLA "chaufförer" som hängde på flygplatsen. Men vi kom till hotellet :-). Där pratade de inte heller engelska och ville ha 200 yuan i disposition. Vi hade inga yuan då inga växlingskontor var öppna, och frågade om det inte gick bra med en 100-dollarssedel i stället. Den är liksom värd mycket mycket mer! Men nej, det gick absolut inte! I Kina måste allt vara enligt regelverket. Herregud... men vi fick stanna över natten :-).

Vi landade i Peking tidigt nästa morgon och jag måste säga att den nya flygplatsen i Peking är otroligt ren och fräsch, men den byggdes förvisso bara häromåret inför OS. När vi åkte taxi in till centrum märktes det också hur man försökt snygga upp fasaderna på de hus som ligger nära vägen, men på baksidan och på bakgårdarna såg det hur ratigt ut som helst. Under hela taxiresan slogs jag av att inget såg ut som jag hade förväntat mig. Vart var det här Kina jag fantiserat om? Överallt fanns det bara skyskrapor och moderna byggnader, man skulle ha kunnat vara någon helt annanstans i världen om det inte varit för smogen...

... ni tror mig säkert inte, men himlen var så grå och tjock av smog så man inte ens såg solen. Tänk att leva i ett evigt mörker! Överallt i Peking såg vi människor som använde munskydd och jag förstår dem, för det dröjde inte många timmar förrän vi hostade och harklade oss hela tiden. Jag kan inte rekommendera någon med svår astma att resa till Peking! På kvällarna när jag hade tvättat bort sminket och drog en tuss med ansiktsvatten över ansiktet, blev den mörkgrå!!! För att inte tala om hur det var att stoppa in en tops i örat... den blev också grå... bläääääää!!!

Vi hittade i alla fall ett hotell som visade sig ligga i en lite äldre del av Peking, på promenadavstånd från Förbjudna staden. Hotellet i sig var i modernaste laget, att kliva in i receptionen var som att kliva in i ett Star Trek-avsnitt och rummet var som ett sjuttiotaligt Studio 54. Man fick till och med köpa inredningen om man ville ;-). H och jag skämtade om att vi kanske borde köpa den enorma discokulan som hängde i taket och ha den över köksbordet därhemma :-).

Det som var härligt med det område vi bodde i var just att man kunde se röda lyktor, vackra fasader och hantverk överallt, ja, som jag tänker mig Kina :-). Det fanns mysiga små kvarterskrogar och gamla tehus, varvat med mystiska butiker där de sålde allt från vackra guldskimrande tapetvåder till porslin och keramik. Det kändes som att Medical China inte kunde vara långt borta... ;-).



I stort sett alla bilder vi har från Peking är tagna en lördag och den enda dag under vår veckolånga vistelse man kunde se solen och den blå himlen! H som har rest till Kina i ett tiotal år, berättade att det beror på att de stänger ganska många fabriker under helgerna och det är dessutom inte lika mycket trafik då. Visst är det hemskt! Men tur för oss, för vi hade en härlig dag, även fast det var så kallt så vi nästan förfrös händer och fötter. Alla vattenledningar i och utanför vårt hotell frös sönder så vi hade sedan inget varmvatten de följande tre dagarna!

I närheten av vårt hotell fanns en liten tebutik och där jobbade en ung man som var klädd i en vacker guldskimrande brokadrock. Han stod ofta ute på trappan (i kylan!) och bjöd förbipasserande att stiga in och provsmaka olika sorters te. Av någon anledning hade vi alltid bråttom när vi passerade, men varje gång frågade han med ett leende:
- Lemembel me?
Jag sa till H att vi bara var tvungna att ta oss tid att hälsa på i tebutiken någon dag, eftersom den unge mannen var så gullig och trevlig :-).

Vi åt på flera olika slags restauranger under veckan och som svensk blir man chockad över vad som serveras, i alla fall om man inte är beredd på det. Vad sägs om helstekt sköldpadda (med skalet kvar), hundgryta med rotsaker, groda på risbädd, ja, jag har förträngt det mesta av det om jag ska vara ärlig. Det blev bara grönsaker, fisk och kyckling under veckan kan jag säga! Peking är den enda stad i världen jag har besökt där jag inte har sett en endaste gatuhund... och det är kanske inte så konstigt eftersom de blir uppätna!!!

Så var det dags att besöka alla marknader... det skulle visa sig bli en upplevelse utöver det vanliga... :-).

To be continued...

Många kramar
Beatrice

fredag 2 oktober 2009

KL Tower och stresspoäng



När vi gick tillbaka till hotellet funderade vi på om vi möjligen sett något i Chinatown som kunde tänkas likna ett gammalt apotek, men vi kunde bara dra oss till minnes att vi sett små inredningsbutiker och matställen. Kvinnan på det spa vi besökte hade ju också sagt att vi måste åka till Kina, så vi fick alltså fortsätta vår jakt på Medical China i Peking.

På resdagens morgon bestämde vi oss för att göra en sista utflykt innan planet skulle gå och valet föll på KL Tower som utsiktsbilderna nedan är tagna från. Det var inte så värst långt att gå till tornet från vårt hotell, men tornet ligger på en kulle och efter att ha gått en bra stund i uppförsbacke kom vi fram till en slags entré där man blev erbjuden att åka buss resten av backen. Tog vi bussen? Nej nej, vi skulle väl som vanligt vara hurtiga svenskar och GÅÅ... ;-).

Sagt och gjort, vi fortsatte att gå uppför och uppför i stekande sol och efter en smärre vätskeförlust kom vi då fram till tornet. Då fick vi den briljanta idén att vi skulle gena och började klättra uppför en brant på en gammal murad avloppsränna. När vi efter många om och men kom upp till en enorm trätrappa som slingrade sig upp utanpå tornet trodde vi att vi snabbt skulle ta oss till entrén. Gjorde vi det? Hmm... såklart var trappan låst och tillbommad (för det är antagligen inte meningen att människor ska klättra utanpå den), men eftersom vi inte orkade klättra nerför avloppsrännan igen började vi istället att klättra upp på trätrappan! När jag skriver det här nu så undrar jag om vi är riktigt kloka, H och jag... :-).

Nåja, alla vägar bär till Rom heter det ju och efter en del klättring och balansgång kom vi då fram till entrén och in i tornet. Det var en otrolig känsla att ta hissen upp de drygt 400 metrarna och vilken utsikt!!! Det var som om KL aldrig tog slut, utan staden bredde ut sig åt alla håll. Jag fick känslan av att en dag är KL världens huvudstad.

Klockan skyndade på och det gjorde att vi fick lite bråttom. För att spara tid och ork tog vi bussen nerför backen (;-) och begav oss till hotellet för att få tag på en taxi. Vi var vid det här laget lite stressade (som vanligt) och bad taxichauffören att köra till "flygplatsen". Hungriga var vi också, men som tur var hade vi tillräckligt med ringgit kvar för att kunna ta en smarrig fika på flygplatsen och vi såg fram emot att få sätta oss ner och ta det lite lugnt i väntan på avgång. Ibland tänker man inte så långt... när vi efter ca en timmes bilfärd kom fram till flygplatsen, kände jag inte alls igen mig men trots det hoppade vi ur taxin och gick in. Det kändes liksom fel...

... ändå klickade det inte riktigt. När vi efter att ha stirrat på alla avgångar en lång stund och inte hittat en enda som passade in på vår, insåg vi till sist att vi var på FEL FLYGPLATS!!! AirAsia är ju ett lågprisbolag och flyger t.ex. som Ryan Air endast från mindre flygplatser. Herregud... vi hade inte så mycket tid på oss heller, men började jaga ifatt på en taxichaufför som kunde köra oss till den andra flygplatsen. Det visade sig snabbt att inte många var sugna på att köra dit, för det var tydligen rätt krångligt att ta sig dit från den stora flygplatsen. Men... allt ordnar sig till sist och plötsligt dök det upp en äldre man som erbjöd sig att köra oss. Resan tog sin lilla tid och kostade oss våra fikapengar...

När vi ÄNTLIGEN kom fram till RÄTT flygplats och trängde oss fram till incheckningen möttes vi av hundratals köande kineser, som alla hade minst tre gigantiska resväskor var och skulle med samma flyg som oss! Vi köade och köade och KÖADE, och för varje halvtimme försvann mer och mer av vår positivitet och till sist flög både H och hans vanligtvis goda humör i luften... :-).

Det var två extremt sura och uthungrade personer som långt senare kunde ta plats i ännu ett flygplan.... ;-).

To be continued...

Kramis
Beatrice

torsdag 1 oktober 2009

Jakten på Medical China...



Det var inte svårt att hitta till det gamla tullhuset och det blev en härlig, men svettig promenad i gassande sol innan vi kom fram. Bara vi klev in genom dörrarna kände jag att "Wow, här vill jag stanna länge"! :-) De mysigaste butikerna var de gamla kinesiska antikaffärerna, det var så häftigt att plocka bland alla gamla "loppis-saker", bara det att den här gången var de kinesiska! Vi hittade bland annat en otroligt vacker taklampa, men insåg tyvärr att den skulle bli för svår att ta med hem.

Efter att ha strosat runt i detta enorma hus under större delen av dagen kände vi oss rätt trötta, speciellt i fötterna. Vi hade sett att det fanns ett spa på övervåningen där man var specialiserade på akupressur och reflexologi och eftersom vi hade börjat med en underbar "ovana" på Bali (fotmassage varje kväll) tänkte vi att vi kunde unna oss det i alla fall en gång i Malaysia.

Det var en otroligt avkopplande atmosfär i rummet och vi fick slå oss ner i varsin stor pösig skinnfåtölj. Överallt stod det palmer i vackra keramikkrukor och det doftade underbart av örter och blommor. H somnade nästan bara han satte sig i fåtöljen :-). En man och en kvinna kom fram till oss, gjorde i ordning två stora keramikskålar med varmt vatten och efter att ha fått sitta med fötterna i vattnet en stund började de massera våra fötter. Den här massagen var mycket "hårdare" än den vi fick på Bali och det gjorde nästan lite ont ibland, speciellt när de tryckte på smalbenen :-). H verkade inte ha några problem med det utan somnade som en stock.

Mannen som masserade H började prata upphetsat med kvinnan som masserade mig, men han pratade inte engelska så jag förstod inte ett enda ord. Jag blev ändå lite nyfiken och frågade kvinnan om allt var OK med oss. Hon log mot mig och svarade på knagglig engelska:
- You FINE!
Ni som har följt min blogg sedan vi åkte iväg förra året minns kanske att jag opererades kvällen innan vi åkte (!) och kände mig därför inte riktigt pigg under den första delen av resan. Det här var upplyftande information :-).
- Your legs tired, but YOU FINE, sa hon igen. Sedan fortsatte hon:
- But your husband NOT WELL! He´s telling me your husband VERY VERY tired in body.

H sov där i skinnfåtöljen och visst var han trött. Veckorna innan vi reste iväg somnade han så fort han satte sig ner någonstans. Jag ville veta mer och frågade om den här mannen möjligen kunde säga vad tröttheten berodde på. Kvinnan såg mig djupt i ögonen och svarade:
- BIG BIIG PROBLEM stomach. Your husband has NOOO dreams...

Det kändes som att ha hamnat mitt i ett mystiskt äventyr, H hade tydligen inga drömmar... var hade de tagit vägen? Efter att ha funderat en stund på det hon sagt tänkte jag att det kanske kunde betyda att H inte hade någon riktigt djupsömn där man drömmer och att han därför aldrig kände sig riktigt utvilad. Det skulle kunna vara en förklaring.

Kvinnan avbröt mina funderingar med att se mig djupt i ögonen igen och säga:
- We worry about husband! His body VERY VERY TIRED. VERY DANGEROUS.... you MUST find Medical China!!!
Jag hade inte den blekaste om vem eller vad Medical China var och försökte fråga. Kvinnan sa:
- You go to Chinatown and find Medical China! You tell him my words and he give husband medicine for stomach and husband get dreams back. VERY IMPORTANT, you MUST tell Medical China my words.

Vid det här laget hade H vaknat och undrade vad vi pratade om. Trots att han brukar vara skeptisk till det mesta blev han lite nyfiken och jag berättade allt. När fotmassagen var klar funderade H på om han skulle unna sig en rygg- och nackmassage också, för nacken besvärade honom efter att deras taxi i Kina krockade veckan innan jag kom dit. Jag sa till honom att jag betalade vad som helst bara den där "trollkunnige" mannen masserade honom. Så blev det också, och mannen hade försökt berätta saker för H flera gånger under massagen, men då han inte kunde engelska och kvinnan blev upptagen med en annan besökare fick vi aldrig veta vad han kände i H:s kropp och ville få fram. Tyvärr!

Innan vi gick frågade jag kvinnan om man kunde finna Medical China i Kuala Lumpur, men hon sa:
- NO! You must go to China. You must go this week, your husband VERY VERY TIRED in body. DANGEROUS!!!

Det var ett lite lustigt sammanträffande, för vi skulle ju flyga till Peking dagen efter.... När vi senare lämnade tullhuset var det på mycket lättare fötter men fulla av spänd förväntan. Var i herrans namn skulle vi finna den mystiske "Medical China"...?

To be continued...

Kramisar
Beatrice

måndag 28 september 2009

Reseberättelsen fortsätter...



Jag vill börja med att tacka för alla fina grattishälsningar! :-) Hoppas att ni alla haft en bra helg! Själv har jag blivit firad i flera dagar och det är inte slut än, i morgon kommer ett gäng från mitt förra jobb och grattar i efterskott. Det är fantastiskt egentligen, man fyller år och får fina presenter och vackra blommor fast man egentligen inte gjort någonting.... men härligt är det! :-)

Här fortsätter reseberättelsen:

Vi hade tagit med oss några broschyrer från turistinformationen och i en av dem läste vi om ett stort nyöppnat akvarium som tydligen skulle vara väl värt ett besök (enligt broschyren är det till och med världens största med sina 60.000 kvadratmeter). Sagt och gjort, nästa förmiddag promenerade vi till KL Convention Centre där akvariet "Aquaria" är beläget. Vi fick köa länge för att komma in och hela dagen fick vi trängas bland turister och skolklasser (önskar att jag hade gått i skola i KL ;-), men det var värt det!

När vi till sist löst biljetter bar det av "neråt" och snart befann vi oss i en makalöst underbar undervattensvärld. Akvariet består av 19 stora tankar, utöver alla mindre akvarier, och i dem finns ca 5000 arter, allt från vithajar och stingrockor till den stora arapaiman som är den största sötvattensfisken i världen. Den var ENORMT STOR! Det fanns också otroligt söta små clownfiskar och egentligen varenda liten fisk man kan hitta i en djuraffär. Både H och jag hade akvarium som unga så rätt var det var ropade vi till varandra: En sån där har jag haft!!! :-) Man lärde sig också en hel del olika arter då det fanns så mycket information överallt, såväl interaktiv som information på tavlor och liknande.



Det klart häftigaste med Aquaria var undervattenstunneln där man sakta åkte fram på ett 90 meter långt rullband. Plötsligt kunde en vithaj glida förbi eller en gigantisk jättesköldpadda. Allt som skilde oss åt var ett tunt plexiglas... det var en häftig känsla!!! Det var som det ultimata dyket, bara det att vi inte var i vattnet då ;-).

När vi hade åkt genom tunneln och strosat runt lite sa jag till H att jag ville åka en gång till. Vi började skratta, för jag lät nog som ett barn: "Jag vill åka en GÅNG TIIILLLL!" :-) Fast H ville också se allt igen, så det blev ännu en "åktur" på det magiska rullbandet. Det kändes som att jag helt enkelt inte kunde få nog av den här fantastiska världen man har skapat, så jag föreslog att vi kunde gå runt och titta på allt igen och sedan kanske åka genom tunneln en sista gång innan vi gick hem. Då tittade H lite konstigt på mig och sa att jag gärna fick göra det, men för hans egen del så var han nöjd.... hmm ;-).

Allt roligt har ett slut och till sist var även jag tvungen att slita mig från havets hemligheter. I broschyren hade vi också läst om ett gammalt tullhus som nu inhyste allsköns butiker och marknader och vi styrde kosan ditåt. Inte visste vi att vi innan dagens slut skulle vara på jakt efter någon som kallades "Medical China"...

To be continued...

Kramar

Beatrice

fredag 25 september 2009

Liten blir stor...


Hej allihopa! :-)
Jag har nästan inte hunnit kika in alls till er de senaste dagarna, då jag har städat, bakat, lagat mat och stått i... jag fyller nämligen XX antal jämna år i morgon...
.... jag vet ännu inte om jag tycker att det ska bli roligt eller tråkigt att fylla jämnt, men det visar sig om ca 13 timmar ;-). En fågel har viskat i mitt öra att något kommer att hända i eftermiddag... hmm... jag har gruvat mig i flera dagar, men försökte lugna mig med att tänka att man bara får gå runt på stan i fula kläder och sälja kyssar för 5 kr om man ska gifta sig (och det ska jag ju inte, jag ska ju faktiskt bara fylla år :-).
Nu ska jag återgå till matlagningen, potatispaj med äpple och örter, samt mandelkakor med vinbär står på tur. Efter helgen fortsätter reseberättelsen!
Hoppas ni får en fin helg!
Många kramar
Beatrice

tisdag 22 september 2009

Kuala Lumpur och djur i bur



Bara några få timmar senare gjorde en av AirAsias piloter ännu en perfekt landning i Kuala Lumpur. H och jag skämtade om att AirAsias piloter måste vara synnerligen välutbildade i flygningens alla konster, för så mjuka landningar har då aldrig vi upplevt förut :-). Så var vi här igen, för tredje gången på två veckor, men det som kändes roligt var att vi den här gången skulle skulle se mer än flygplatsen och stanna i Kuala Lumpur. Tyvärr gjorde strejken i Thailand att vi tappade några dagar, men man får se positivt på det hela. Vi hade kunnat bli kvar i Thailand fram till jul... nåja, förhoppningsvis inte riktigt så länge... ;-).

Vi åkte flygbuss in till centrum och under bussfärden förundrades jag över staden... bara namnet Kuala Lumpur låter exotiskt och som ur en saga. Längs hela den timmeslånga vägen från flygplatsen in till centrum byggde och byggde man... det byggdes alltså nya bostadsområden överallt! Något jag också förundrades över var att det såg så rent och välvårdat ut överallt trots att vi åkte längs en stooor motorväg, det hade jag inte förväntat mig. När vi till sist började närma oss centrum såg vi välvårdade boulevarder, perfekt klippta gräsmattor, snygga plattsättningar, enorma glaskomplex till skyskrapor... tankarna gick till Los Angeles :-).

Vi hoppade av mitt i smeten och började jakten på att hitta ett hyfsat boende. Eftersom vi också skulle stanna i Peking i ungefär en vecka, ville vi spara lite på krutet (och pengarna ;-). Vi gick in i flera hotell (som såg rätt lovande ut i receptionen), men när vi fick se rummen var de antingen totalt inrökta, luktade fukt och mögel eller var så gamla och slitna så man blev knollrig. Efter några om och men hittade vi till sist ett hotell, Sungei Wang, som låg mitt emot flera stora shoppingcenter. Det ägdes av ett kinesiskt par och även fast det inte direkt var det bästa hotell jag bott på i mitt liv, var det åtminstone rent och fräscht. Frukost ingick inte, men alldeles vägg i vägg med receptionen låg en liten Subway, så där åt vi frukost varje dag :-).

Efter att ha checkat in begav vi oss ut i folkvimlet och ganska snart strosade vi förbi Petronas Twin Towers, tvillingtornen på bilden ovan som jag tror många förknippar med Kuala Lumpur. Vi hade bestämt oss för att åka upp i dem eftersom det skulle kännas rätt häftigt att vara uppe i världens näst högsta byggnad, men det var såna enorma köer utanför tornen varje dag så det blev tyvärr aldrig av. Trots att vi gick förbi både under dagarna och kvällarna lyckade vi inte heller ta några fler bilder av tornen än det här ovanför. På kvällen var de upplysta och otroligt vackra mot den mörka kvällshimlen.

Det blev också ett besök i Chinatown, för alla röda kinesiska lyktor och myllret av människor fångade vårt intresse. Det var riktigt mysigt att strosa runt där, tänk alla små underbara butiker... jag önskar att jag hade haft mer pengar! Jag ville aldrig gå därifrån ;-).

När vi senare på dagen var på hemväg gick vi förbi en djuraffär och fick bara för oss att titta in där. För en västerlänning var det en chock att se deras djurhållning, trots att det här nog var en mycket välskött djuraffär. Hela butiken bestod av små, små burar som alla innehöll en hundvalp. Det fanns alla vanliga raser vi har här, såsom golden retriever, rottweiler, pudel, schäfer och diverse dvärghundsraser. De små hundarna skällde oavbrutet, de större som t.ex. rottweilervalpen låg helt apatiska med döda ögon som stirrade uttryckslöst in i väggen. Tycker man om hundar och t.o.m äger några själv var det otroligt sorgligt att se hur djuren hanterades. Ett butiksbiträde höll på att vaccinera dem (tror jag). Hon bara öppnade burdörrarna, tryckte in sprutan i valparnas mun och stängde sedan igen dörren. Det fanns ingen som helst tillstymmelse till kärlek, inget gos eller kel...

... på golvet fanns en lite större bur som innehöll två shar pei-valpar. Något sötare har jag aldrig sett! H blev så otroligt förtjust i dem så trots att det fanns skyltar överallt där det stod att man INTE fick klappa hundarna, stack han in fingrarna i buren och busade med dem. De såg helt förvånade ut först, för det var nog aldrig någon som petat på dem förut. Men efter en stund kom de igång och de busade och gjorde små låtsasutfall mot H:s hand och nosade på hans fingrar. Konstigt nog var det ingen som sa till oss att sluta. I rummet innanför fanns det ett tiotal burar med apor och de stackars, stackars aporna skrek och skrek och fingrade hela tiden på låset för att försöka ta sig ut. Usch, vad hemskt det var att vara därinne! Jag frågade H om vi inte kunde köpa alla hundvalparna och ta dem med oss hem, men det skulle ju inte gå... jag tänker fortfarande på den där rottweiler-valpen ibland!

Jag föreslog H att vi åtminstone kunde köpa shar pei-valparna, han kunde ju lära upp dem att jaga älg när våra gråhundar blivit för gamla. Det skulle helt klart vara annorlunda att dyka upp på älgjakten med två knubbiga, skrynkliga korthåriga saker... om inte annat kunde man kanske lära dem att hitta kantareller ;-). Jag vet inte hur många månader man måste ha en hund i karantän om man skulle köpa en hund i Malaysia, så det var bara att glömma min dröm. Men innan vi gick klappade jag och pillade lite på alla valparna (vi hade spritat händerna så jag tror inte att vi förde över några baselusker på dem) och försökte tänka på något annat (vilket inte var helt lätt)...

To be continued...

Kramis
Beatrice

lördag 19 september 2009

Grubbel och trubbel i paradiset



Följande dag gick vi in på AirAsias hemsida det första vi gjorde och försökte än en gång boka biljetter. Det fanns inte en resa att uppbringa från någon ort i Thailand under de närmaste tio dagarna! Vi tittade på nyheterna och läste Aftonbladet och fick då veta lite mer om strejken i Bangkok. Tydligen hade den pågått längre än vi visste om och det var ju inte så konstigt att turister som "suttit fast" i Bangkok en längre tid hade börjat söka sig till andra orter i Thailand för att försöka ta sig hem. AirAsia var tydligen det enda flygbolag under strejken som fortsatte att flyga ut ur landet och eftersom vi förflyttade oss efter hur det kändes för dagen, blev det ju lite problematiskt då plötsligt alla biljetter var slutsålda.

Vi berättade om vår situation för personalen på hotellet och de var otroligt hjälpsamma och ringde till flygplatsen för att höra hur läget var där. De fick veta att det strömmade in turister som sedan stod standby och väntade i långa köer för att försöka komma med. Vi bad dem ringa till flygplatsen i Phuket också och där var situationen likadan om inte värre!

H och jag åkte ner till stan för att söka upp olika researrangörer och se om det kanske gick att lämna Thailand med båt. Det fanns förvisso båtresor till Malaysia, men de var hiskeligt dyra och båtarna såg inget vidare ut. Då kom H med förslaget att vi kanske skulle hyra en bil och köra till Malaysia, men då vi kikade in på UD:s hemsida avrådde de med bestämdhet turister att bila över gränsen till Malaysia, då det var oroligheter i södra Thailand.

Efter att grubblat mer eller mindre hela dagen och slagit våra kloka huvuden ihop, bestämde vi oss till slut för att ta taxi till Phuket och ställa oss standby även vi, för att göra ett sista försök att ta oss till Kuala Lumpur. Situationen var sån att vi hade flygbiljetter från KL till Kina ett visst datum, samt biljetter från Kina och hem, så skulle vi missa de flygen låg vi risigt till. Om inte annat skulle det bli fruktansvärt dyrt att köpa nya biljetter! Vi ringde till ett taxiföretag vi fått visitkort av några dagar tidigare och de skulle hämta oss tidigt nästa morgon.

Jag minns inte så mycket från sista dagen i Thailand, bara att nästa morgon stod vi med resväskorna klara i den varma morgonen. Taxichauffören höll på att somna flera gånger om på den ca timmeslånga körningen till Phuket, så H fick skrämma honom och kittla honom litegrann emellanåt :-).

Väl på flygplatsen i Phuket var det djungelns lag som rådde och vi insåg snabbt att vi nu inte kunde vara snälla och artiga svenskar som snällt väntade på sin tur, utan här gällde det att armbåga sig fram och tränga sig före efter bästa förmåga. Medan en av oss stod i kö till incheckningen och väntade med resväskorna, gick den andre runt till alla flygbolag och hörde om de hade fått några återbud. Jag tror att flygplatspersonalen höll på att bryta ihop och det gjorde nog de flesta som köade också, därför blev det en hel del tjafs vid incheckningen. På något konstigt sätt kändes det ändå som att allt skulle ordna sig och trots att det ena namnet efter det andra (utom vi) ropades upp och fick ta en restplats kände jag mig lugn. När det bara var H och jag kvar och vi frågat ett antal gånger om vi också skulle komma med men fått nekande svar, ropade de TILL SIST upp våra namn! Wow... den känslan går inte att beskriva... :-).

Vi skyndade genom passkontrollen till gaten och där var det lååång kö. Jag var så kissnödig så jag höll på att spricka, men jag vågade inte gå på toaletten nu när vi äntligen fått tag på biljetter och var på väg :-). Flyget var över en timme försenat och när vi efter alla om och men fick kliva ombord och kunde sätta oss ner i planet som skulle ta oss till Kuala Lumpur, grät jag en liten skvätt av lättnad...

To be continued...

Kramar
Beatrice