tisdag 23 december 2008

God Jul - ett julkort från mig!



Hoppas att ni är färdiga med allt stök inför jul och bara har tagit det lugnt och njutit av kvällen. Själv har jag som vanligt bakat och fejat in i det sista. Hur lyckas jag med det varje år? :)

Granen är i alla fall klädd. Jag ville först ha en helvit gran och tog fram allt vitt granpynt jag har. Men när såg jag allt GAMMALT pynt ångrade jag mig... :-). Det blev därför en slags vintage-gran utan glitter i år. När jag nöjd och belåten sa till yngste sonen att den här granen minsann blev riktigt fin, svarade han: "Ja, men tänk vad fin den hade varit om den hade fått stå kvar i skogen! Inser du att du DÖDAT en gran? Det är nästan som att döda ett BARN, det". Hmm, vad svarar man på det? Dåligt samvete fick jag i alla fall :-).

Det hänger stjärnor i alla fönster, den här stjärnan hänger i köket...



... och där har jag en adventsljusstake till. Den är min absoluta favorit, jag fyndade den i Sundsvall ifjol, och tur var väl det, för affären finns tyvärr inte längre.



Jag har gjort lite julgodis, knäcken jag nämnde häromdagen blev rätt bra ändå. Jag surade först en stund för jag tyckte att den blev misslyckad, men H blev så förtjust i den så jag har fått gömma den för att det ska finnas kvar något tills i morgon! :-)

Jag har också gjort marsipangodis...



... och bakat saffrans- och apelsinkaka, julkakor från New England och så Sinclair Lewis julkakor (på bilden nedan). Sinclair Lewis vann nobelpriset i litteratur 1930, men jag tror att han är mer känd för sina julkakor än för sina romaner... ;-).



Det jag har kvar nu är paketinslagningen. Jag skulle helst vilja slå in paketen i gamla notpapper, men då jag är pianist skulle det skära för mycket i hjärtat :-). Men... jag fick en snilleblixt under dagen. Som lärare badar man ju i papper och jag drog mig till minnes en lektion under fjolåret när vi skulle gå igenom hur svenska språket förändrades under 1300- och 1400-talet. Av någon konstig anledning dök inte så många elever upp till den lektionen (vad kooonstigt... ;-), så det blev en del kopior över... jag grävde lite bland alla papper, och TADA!

Därför ska jag i år slå in paketen i ett utdrag ur heliga Birgittas uppenbarelser som heter 'Sjudande ölbrygd och uppbrusande människor' :-). Yngste sonen såg mycket fundersam ut när han såg papperskopiorna och när jag sedan började elda lite under dem för att de ska se gamla ut, såg han ut som att han funderade på om jag möjligen drabbats av någon slags galenskap så här lagom till jul... :-).



Ja, för att sammanfatta det här virriga inlägget... jag tror tamejtusan att det blir jul även här! :-)

Jag önskar er alla en lugn och härlig jul, själv ska jag bara ta det lugnt. Men sedan återkommer jag med bilderna från resan! Skulle mot förmodan inte tomten titta förbi er i morgon, är jag säker på att i alla fall en ängel går förbi ert hus...

Julkramar från
Beatrice

söndag 21 december 2008

Julstök och morgon i Kuala Lumpur...


Hur hinner ni med er före jul? Själv känner jag att tiden inte riktigt räcker till. Egentligen ska man väl bara ta det lugnt och göra det man hinner (resten får vänta), men det är så MYCKET jag skulle vilja göra de kommande dagarna. Samtidigt känner jag att den här julen får bli lite som den blir, eftersom vi varit borta i flera veckor och därför är lite "efter" i julstöket.
I morse fick jag för mig att göra kanadensisk knäck, som jag hittade ett recept på häromdagen. Stressad som jag var så glömde jag att man skulle röra i lite smör i slutet. Knäcken stelnade oroväckande snabbt och det gick inte att klicka den i formar som jag hade tänkt. Därför bredde jag ut den i en långpanna istället, men den är inte alls knäcklik :-). Den är snarare porös och påminner i och för sig om en slags knäck som min morfar brukade göra. Beror det på att jag glömde smöret?
Ni undrar kanske varför jag aldrig lägger ut bilderna från resan? I ärlighetens namn är jag lite bekymrad för våra foton. Det har inte gått att ladda in dem i min dator (trots ett antal försök), men de finns nu i äldste sonens dator och det gör mig lite orolig, då killarna laddar hem filer hela tiden och får virus hit och dit. I fredags, just när jag började tjata igen om att vi skulle göra en säkerhetskopia, så hann jag knappt säga bä, förrän samma son stack iväg med kompisar över helgen och tog kameran med sig (med ett minneskort som innehåller fotona från dagarna i Kina). Allt det här bekymrar mig rätt mycket, jag tror jag skulle dö om fotona försvann! Ikväll får sonen spara fotona på CD det första han gör när han kommer hem :-). Som om det inte vore nog så hittar inte H bilderna från vårt dyk på Bali och yngste sonen har slarvat bort laddaren till min kamera så den går inte att använda....
Nu fortsätter reseberättelsen:
När vi satte oss i AirAsias plan som skulle ta oss till Kuala Lumpur, blev H och jag alldeles förtjusta i det malajiska språket. Alla varningsskyltar i planet var skrivna på malajiska och engelska och ingen av oss hade sett maken till härligt språk förut! Ibland liknade det finska, ibland thai, det var verkligen speciellt. Vi försökte läsa för varandra och gissa oss till hur det skulle uttalas, men det gick nog inte så bra :-). När sedan stewarden började tala på samma språk började vi fnittra i smyg, det var så härligt. Jag skulle verkligen vilja lära mig det! :-)
Det fanns många tomma platser i planet, så H och jag snodde till oss en fyra i mittengången. Där sov jag sedan (sittande) som en stock (men drömde otäcka drömmar), medan H låg på golvet och snusade sött. Stewarden undrade om H var riktigt frisk som låg där, men det berodde på att han ville ligga ner och det gick inte att fälla ner armstöden på sätena.
När vi landade i Kuala Lumpur, strax innan solen gick upp, kändes det så väldigt RÄTT på något sätt. Luften var varm, en fågel "skrattade" fram en sång och överallt kände man dofter som framstod som väldigt exotiska. H och jag hade ett antal timmar att slå bort, så vi satte oss på en bänk utanför flygplatsen och bara försökte ta in allt det nya. H var riktigt trött, men jag började i stället känna mig riktigt pigg (inte så konstigt efter alla timmars sömn :-) och när klockan blev sex köpte vi frukost på McDonalds och mumsade i oss den där på bänken. Nåja, mumsa och mumsa, men är man hungrig så smakar allt gott! :-).
Vi bestämde oss för att stanna några dagar i Kuala Lumpur på hemvägen i stället, eftersom det inte fanns tid för det nu. Passkontroll, incheckning av väskor och kontroll av handbagage gick så otroligt smidigt och lätt, det var nästan så man fick känslan av att det räckte med att visa fram ett svenskt pass så var det klart! Ingen misstänkte mig för att ha ont uppsåt den här gången, men så hade jag ingen MYGGA i handbagaget heller... :-).
To be continued...
Ha en fin fjärde advent!
Kramar
Beatrice

onsdag 17 december 2008

Östersund i vinterskrud och svarta grodor...


Foto: Richard Paselk

Jag var som sagt i Östersund i helgen och när jag kom dit sent i fredags fick jag ångest för att jag inte hade kameran med mig. Jag hade kunnat fixa ÅRETS VINTERBILD på två sekunder :). Nu skulle jag ju jobba hela helgen och hade inte en endaste tanke på kameror och fotografering när jag åkte hemifrån, men det var så otroligt vackert där så ni anar inte... om nu inte någon av er bor där, vill säga :-). Träden (varenda liten gren) var liksom inkapslade i tjock snö och hela staden var VIT... att åka vägen mellan Östersund och Sollefteå var som att köra rakt in i en vit magisk sagovärld. Det var fantastiskt vackert! Även H var helt hänförd :-).

Jetlagen har äntligen försvunnit, men stackars H lider fortfarande av den. Han somnar vid sex-sjutiden på kvällen och vaknar vid tre-fyra på natten, stackarn. Däremot fick jag med mig några fripassagerare från Kina - otäcka basselusker som bosatt sig i halsen och i öronen på mig. I högerörat tror jag att de har startat kollektiv, och de har inflyttningsfest varje natt... det VÄRKER, bläää.... därför har allt gått i ultrarapid här hemma, men idag tror jag att det börjar vända :-).

Nu fortsätter reseberättelsen:

H mötte mig i Peking och vi åt en brunch på Burger King innan vi packade ner myggmedlet i hans oincheckade resväska. Sedan gjorde vi ett nytt försök att ta oss genom kontrollen. Killen som stoppade mig första gången stod kvar och spände ögonen i mig. Ja, jag var ju en potentiell terrorist, om inte annat otroligt oansvarig som tänkt ta med mig någonting "FLAMMABLE" på planet... ;-). Jag brukar oftast vara snäll och mesig som ett lamm, men kände mig fortfarande lite sur och blängde tillbaka på honom. De undersökte mitt handbagage mycket noga, och fast det inte pep om mig när jag passerade metalldetektorn, kommenderade killen upp mig på en pall där jag fick finna mig i att bli undersökt mycket noga bredvid andra som det faktiskt pep om.... grrr... :-).

Nåja, till slut kom vi därifrån och landade i Hangzhou på eftermiddagen. Planet till Kuala Lumpur skulle inte avgå förrän vid midnatt, så vi hade bra många timmar på flygplatsen framför oss. Då kom H med en briljant idé: Vi skulle hyra ett hotellrum för bara några timmar och passa på att sova och duscha, eftersom vi hade ännu en lång flygresa framför oss.

Det första som mötte oss när vi svängde ut på motorvägen, på väg till hotellet, var en DÖD MÄNNISKA som låg mitt i vägen. Någon hade blivit överkörd och bara låg där - död, med krossad skalle, badande i sitt eget blod. Allt kändes helt overkligt, det var som om jag fortfarande sov och drömde alltihop! Det låter konstigt, men den synen var så otroligt overklig, så vi reagerade bara med tystnad. Vad hemskt!

Vi kom fram till ett hotell som låg nära flygplatsen och behövde bara betala en dryg hundralapp för de timmar vi skulle stanna. Det var så otroligt skönt att få duscha av sig resan plus att få SOVA... jag som inte hade gjort annat än sovit... ;-). Lite senare på kvällen gick vi ner till restaurangen för att äta en smarrig kinesisk middag. De hade ingen meny, utan bara olika bilder som man fick peka på. Jag försökte fråga vad de olika rätterna innehöll, men ingen ur personalen kunde engelska så det var omöjligt att få ett vettigt svar. DÅ tog de med oss "bakom disken"...hmmm....

... där fanns ca 15 akvarier med diverse olika fiskar, sköldpaddor och kräldjur. På golvet stod en stor papplåda och i den satt fem, stora svarta grodor och stirrade på oss med tom blick. Jag trodde jag skulle kräkas! Vi sa nej tack och gick tillbaka till tavlan med de olika bilderna och försökte välja några rätter som man i alla fall nästan kunde gissa sig till vad de innehöll.

Vi satte oss vid ett runt bord och på bordet fanns en rund bricka som man kunde snurra på. När sedan de olika rätterna kom in, kunde man snurra brickan fram och tillbaka och ta för sig det man ville ha. Just det här tycker jag är rätt gemytligt - att beställa in flera rätter så man får chansen att prova lite olika saker :-). Maten var underbart god, men... den sista rätten som kom in blev jag lite fundersam över... knepigt kött... hmm. Jag smakade lite försiktigt på en köttbit (efter att H smakat först, förstås ;-) och kunde snabbt konstatera att det varken var nöt, fläsk, fågel eller fisk... utan mer "mittemellan".... GRODA! H intalade sig att det var gris, men jag är inte alls övertygad. Efter maten ville jag gå tillbaka bakom disken för att se om det möjligen bara fanns fyra svarta grodor kvar, men hade det gjort det, hade jag antagligen spytt rätt på golvet, bläää!

Jag ältade de stackars grodorna och deras öde resten av kvällen och lyckades nästan övertyga H om att vi borde smita ner och släppa dem fria, när det började bubbla oroväckande i våra magar. Det var väl grodan som ville hoppa ut... :-). Den natten drömde jag mörka drömmar om blod, döda människor och grodor, om vartannat...

To be continued...

Kramar

Beatrice

fredag 12 december 2008

Resan tar sin början...



Jetlagen håller mig fortfarande i ett fast och hårt grepp, men nu ska jag ändå börja berätta om resan :-).

Som ni kanske minns blev jag opererad hastigt som lustigt kvällen före resan. Det var inte alls vad jag hade tänkt mig, jag hade tänkt att få pyssla på här hemma i lugn och ro, lyssna på någon av favoritskivorna medan jag packade o.s.v. Men... så blev det som sagt inte. När klockan var två på natten och jag låg där i sjukhussängen och kände mig relativt pigg, började jag få panik, jag hade ju inte PACKAT! Därför lurades jag litegrann där på sjukhuset... oops... :-). Läkaren som opererade mig hade sagt att jag ABSOLUT INTE FICK KÖRA HEM SJÄLV på natten, utan var tvungen att sova över, då jag blivit sövd och fått smärtstillande. Vad han inte visste var att jag inte hade tagit alla smärtstillande piller utan gömt undan dem i väskan. Jag behövde ju som sagt åka hem och PACKA, därför sa jag till sköterskan att "någon" skulle komma och hämta mig... vilket inte var sant... men jag kunde ju inte lämna bilen på sjukhusparkeringen när jag skulle vara borta i drygt tre veckor! Så efter att ha sagt hejdå smet jag ut i natten. Efter en låååång promenad runt hela sjukhuset (då jag var tvungen att gå ut genom akutmottagningen) kom jag till sist fram till parkeringen. I ärlighetens namn var jag så mörkrädd så jag småsprang mer än jag promenerade :-). Bilen var helt igenisad, men det gick rätt bra att skrapa rutor och köra de fem milen hem. Jag hade köpt med mig lite nonstop i en automat och kunde på så sätt tröstäta och hålla mig vaken medan jag körde :-).

Väl hemma stöp jag i säng (eller i soffan närmare bestämt :-). Jag ställde väckaren på sex och lyckades på något outgrundligt sätt kliva upp då. Då blev det dusch och packning... jag packade och packade så svetten rann och sedan beställde jag en taxi till tåget. Väl på tåget somnade jag, jag minns ingenting av resan till Arlanda. När jag kom fram till Arlanda växlade jag pengar och köpte en ansiktskräm med solskyddsfaktor på taxfree, plus lite choklad till H. Han blir så väldans glad när han får små ätbara presenter som innehåller socker... :-).

Flygresan till Peking gick bra, fast... jag minns ingenting av den! Jag sov hela resan, förutom när maten serverades. Jag minns att en man som satt nära mig blev upprörd över att kycklingen tagit slut och det bara fanns fisk kvar. Han tålde tydligen inte fisk. Själv vet jag inte vad jag fick och jag vet inte heller om jag åt något av maten :-).

Väl framme i Peking, efter passkontroll och upphämtning av den enda och lilla resväskan, sms:ade jag H. Jag ville att vi skulle bestämma var vi skulle mötas när jag senare på eftermiddagen skulle komma till Hangzhou, eftersom det också är en rätt stor flygplats. H svarade bara: "Det är lugnt, jag hittar dig". Jag fortsatte att sms:a och fråga honom, för jag ville att vi skulle bestämma en speciell plats, t.ex. McDonalds, utgången, check-in-disken eller liknande. Men varenda gång fick jag bara konstiga och luddiga svar från honom. Jag började fundera på om det blivit något allvarligt fel på honom medan han varit borta, och till slut blev jag riktigt riktigt irriterad och svor ve och förbannelse över VISSA som inte ens har förmåga att bestämma möte på en speciell plats... :-).

Mina onda tankar straffade sig direkt, kort efteråt fastnade jag i bagagekontrollen för att jag hade glömt en flaska MYGGA i handbagaget. Kontrollanten ansåg mig tydligen vara en möjlig terrorist och pekade på flaskan och skrek "FLAMMABLE", om och om igen. Sedan tittade han konstigt på mig som om jag försökte smuggla med mig flaskan. Jag tittade konstigt på honom tillbaka, jag menar, i en utmattad, nyopererad gymnasielärares värld, ingår det inte att tända eld på myggmedel ombord på ett flygplan. Jag försöker påverka mina elever att bli ansvarsfulla samhällsmedborgare och försöker också själv föregå med gott exempel. Det enda jag ville var att undvika att få malaria, men det är klart, det kunde ju inte han veta :-).

Jag sa "mosquito protection" för att få honom att förstå vad det var, men då tittade han sådär konstigt på mig igen och skrek "FLAMMABLE". Jag blev tvärless och sms:ade till H igen att jag nog måste överge myggmedlet och att vi fick ta risken att få malaria på Bali, men då svarade han: "Vänta... lämna det inte utan gå tillbaka och leta upp Burger King på övervåningen". Jag tyckte det var lite konstigt att jag plötsligt skulle gå till Burger King, jag var ju inte ens hungrig, men när jag närmade mig såg jag min älskade H stå däruppe med telefonen i högsta hugg! Åååh, vad härligt det kändes att han var där och att jag inte behövde resa en sträcka till helt ensam! :-)

H hade velat överraska mig (den luringen) och hade begett sig till Peking för att möta mig... i den stunden försvann all irritation och han var min älskling och världens bästa H igen... :-).

To be continued...

Hoppas ni alla får en fin helg! (Jag har lovat att jobba åt H i helgen, de får inte tag på personal och behöver all extrahjälp de kan få. Så jag åker med honom till Östersund i eftermiddag! :-)

Många kramar Beatrice

onsdag 10 december 2008

Störningar...


Jag tror minsann att jag har drabbats av den ökända sjukan "jetlag"... :-). På Wikipedia kan man läsa att "jetlag är ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar i dygnsrytmen". Störningar var rätta ordet... :-).
Jag hade räknat med att vara trött och seg efter resan (vilket jag är) och hade även räknat med att vakna mitt i natten och känna mig pigg (vilket jag gör), men jag hade INTE räknat med att jag skulle bete mig konstigt och alzheimerskt... :-).
Igår bestämde jag mig för att gå ner i tvättstugan och slänga i en tvätt. När jag väl var därnere kunde jag för mitt liv inte begripa vad jag gjorde där. Det var som att jag hade blivit nedstrålad utan att förstå varför. Hmm. Eftersom jag inte visste varför jag plötsligt var i tvättstugan, gick jag runt och tittade lite på tvätten som hängde på tork medan jag försökte komma underfund med vad jag gjorde där. Efter några minuter hade jag fortfarande inte kommit på vad jag gjorde i tvättstugan och gick därför upp igen. När jag kom upp kom jag på varför jag gick ner... jag skulle ju slänga i en tvätt... :-).
Lite senare under dagen kände jag mig så väldans törstig och tittade in på vardagsrumsbordet där jag hade ett glas vatten stående. Min tanke var förstås att dricka upp vattnet som fanns i glaset. Men vad händer, jo, plötsligt befinner jag mig i badrummet och dricker vatten ur kranen! Hmm... jag kände mig lite förrvirrad och förstod inte alls varför jag stod böjd över handfatet och drack ljummet vatten, det brukar jag inte göra. Efter en stunds funderingar kom jag på att jag ju skulle dricka vatten ur det där glaset i vardagsrummet, inte ur kranen i badrummet. För jag dricker aldrig direkt ur kranen. Eller... numera gör jag det... :-).
Kramar
Beatrice

tisdag 9 december 2008

Från smog till snö...


Foto: http://www.freefoto.com/

... så var man hemma i gamla Öbacka igen :-). Det känns oerhört skönt men samtidigt lite konstigt och tråkigt. De senaste tre veckorna har gått så otroligt fort och jag kan knappt fatta att jag är hemma. För bara drygt en vecka sedan gick jag barfota på en paradisstrand, igår fick jag skrapa rutorna på bilen och SKOTTA för att ta mig till affären... det är verkligen "från det ena till det andra"... :-).

Vi visste att det hade snöat här hemma, men inte att det kommit så MYCKET snö! Igår snöade det hela dagen, men jag tycker att det är rätt mysigt, allt blir så ljust och fint. Det enda som fattas är lite julstämning hos oss, vi är nog de enda som inte har några adventsstjärnor i fönstren... :-( ... men det ska jag råda bot på idag!

Jag ska berätta för er om vår underbara resa och lägga ut bilder (bara vi har fört över dem till datorn). Något som jag kände när jag kom hem igår (speciellt efter att ha spenderat de fem sista dagarna av resan i Peking), är att jag känner mig oerhört tacksam över att leva i ett land där man kan se himlen (!), där man kan dricka vatten direkt ur kranen, där luften är ren och klar (på de flesta ställen i alla fall).... jag och H hostar och harklar oss fortfarande efter dagarna i Peking - staden som vilar i ett grått dis av smog... hmm... jag ville inte andas när jag var där!

Men jag vill inte på något sätt låta negativ när jag talar om resan :). För att göra en lång historia kort kan man sammanfatta det så här: I Peking bör man inte stanna mer än några dagar för hälsans skull - på Bali bör man stanna resten av sitt liv för hälsans skull :-).

Det kommer mera! :-)

Kramar

Beatrice

fredag 14 november 2008

Livet är förunderligt...


Foto: http://www.chinatravel.net

Igår var dagen då jag skulle ordna det sista och framförallt PACKA! Men det är inte alltid det blir som man tänkt... i stället hamnade jag på sjukhus och fick opereras akut...

... jag har känt mig dålig under några veckor och tänkte igår att det var bäst att jag kollade upp det innan jag åkte. Jag trodde verkligen inte att jag skulle behöva OPERERAS, dagen innan jag åker till på köpet. När jag fick besked sms:ade jag H som ringde upp mitt under ett möte, och jag stod där i sjukhuskorridoren och storbölade medan jag pratade med honom... :-). Narkosläkaren stod och väntade tålmodigt en bit bort och undrade nog varför jag var så ledsen. Jag antar att det var en kombination av oro, stress och resfeber och när jag hörde H:s röst brast det helt :-).

Innan jag blev inlagd, hade H hunnit berätta att han och hans kollega krockat med taxin när de var på väg till en mässa, vilket gjorde mig riktigt orolig. Han sa att det kändes OK NU, men jag vet också att när man krockar brukar man få ont SEDAN...

... den här resan börjar dramatiskt värre! Som tur är var det ingen stor eller allvarlig operation jag gjorde, men jag behövde ändå sövas och ligga på observation i några timmar efteråt. När jag hade observerats och vilat och sedan kört de fem milen hem, var klockan två på natten och jag stöp i säng.

Idag känns det mycket bättre och nu ska jag köra igång med packningen! Innan jag åker vill jag bara tacka för alla fina kommentarer jag fått från er som jag tyvärr inte hinner svara på nu. De har verkligen gjort mig glad och varm i hjärtat! :-) Ni inspirerar mig och det är så roligt att följa er vardag, era tankar och funderingar, se alla otroligt vackra bilder ni lägger ut o.s.v. När jag kommer hem från resan får jag nog ta mig en dag eller två för att läsa ikapp allt jag missat! :-)

Ha det så bra och hoppas ni får en fin första advent! Kina, here I come... :-)

Många kramar
Beatrice

onsdag 12 november 2008

Det är då den stora resfebern rullar in...


Foto: http://www.lat34.com/
I wish I was a surfer girl... :-).

Idag har verkligen den stora resfebern slagit till! Jag sov nästan ingenting i natt och i morse kände jag mig orolig, pirrig och illamående. Så idag önskar jag att jag var tjejen på bilden, som totalt orädd och med fantastisk balans och en vattentät Rip Curl-klocka bemästrar de högsta vågorna och trotsar de mörkaste djupen....

Det är fortfarande en viktig detalj som inte löst sig inför resan, men det är ju en dag kvar... hmm. Nåja, allt brukar faktiskt ordna sig till slut, även om det blir i sista sekunden :-).

Resten av dagen ska jag försöka surfa på livets vågor! :-)

Kram
Beatrice

tisdag 11 november 2008

Det är vackrast när det skymmer...


Foto: http://www.flyingtoursindonesia.com/ - Tanah Lot Temple, Bali

Kan man vara närmare himmelriket än så här? Tänk att få sitta vid templet på klippan och vara så nära en oändlig himmel... det är "rikedom" för mig. H vet det inte än, men vi ska DIT när vi är på Bali... :-).

Idag känner jag mig rik - rik på minnen och upplevelser, rik på kärlek och möjligheter.

Dagen IGÅR var ingen bra dag, ingenting gick som det skulle. Flera saker körde ihop sig, men det som oroade mig mest var att jag aldrig fick tillbaka passet från Kinesiska Ambassaden någon gång. Utan det kan jag inte åka på fredag! Jag hade riktigt svårt att hålla humöret uppe och det kändes som att ingenting gick min väg. Precis som om en sagofé hade svängt sitt trollspö över mig, började allt sakta att förändras under eftermiddagen. När jag skulle hämta in posten, fann jag helt oväntat ett brev från min underbara faster M i brevlådan. Hon hade skickat "kinapengar" - kinesiska yuan, plus en artikel till H som han med all sannolikhet kommer att få stor nytta av.

Det kändes ungefär som att få en turpeng skickad till sig :-). Molnen på min himmel började sakta skingra sig och på något konstigt sätt började jag känna att allt nog flyter på som det ska ändå.

När jag vaknade i morse visste jag att passet var här. Innan jag ens hade fått en avi så begav jag mig till tobakshandeln (utlämningsstället) och frågade efter mitt rek. Och voila, där var det! :-) Plötsligt började det kännas ännu mer som att jag var i ett slags FLOW. Jag vet inte om det var tankens kraft, men tursamma saker fortsatte att hända mig under hela dagen :-).

Det är förunderligt vad saker och ting kan förändras från minut till minut. Igår orkade jag knappt resa mig ur soffan, idag känns det som att jag är uppfylld av något slags inre ljus - jag går omkring som Mona Lisa med ett mystiskt leende på läpparna :-). Nästa gång allt kör ihop sig och jag inte vet vad jag ska ta mig till, ska jag försöka hitta tillbaka till den här känslan av "rikedom". Oavsett vad som händer, är allting bra. Jag ska försöka tänka att jag har allt jag behöver och att allting går min väg... :-).

Kramar

Beatrice

måndag 10 november 2008

Smaka på en lyckokaka!


Foto: http://whatscookingamerica.net/

Visst är det märkligt att ju äldre man blir, desto mer tänker man på mat när man ska resa någonstans. När jag var yngre var det upplevelserna jag först och främst var ute efter (det är det i och för sig fortfarande), men då tänkte jag ALDRIG på hur maten på resmålet skulle smaka.

Jag och H pratade lite kort och då kom vi av någon anledning in på maten i Kina. Jag sa att jag LÄNGTADE efter alla goda kinesiska grytor med ris till. Då sa han: Vet du, man äter inte ris till maten i Kina. Det beställer man in EFTER maten om man inte blivit mätt. Men det är ingen risk.

Hmm... innebär det alltså att jag tror på ännu en myt? (Först var det geishor, nu är det mat ;-) Jag har alltid tänkt att varför de flesta människor i Asien är så smala, beror säkerligen på att deras kost till stor del består av ris. Men... det är alltså det den inte gör. Och det är därför de är så smala. Vi här i väst kallar det för GI-metoden... :-)...

... det är märkligt att man i Kina besitter sådan visdom, där har de minsann Feng-shuiat och GI-at i flera tusen år, långt innan Jesus föddes och vi här i norden levde som grottmänniskor ;-). Jag ser riktigt fram emot min Kinaresa, den lär vända upp och ner på halva min värld och jag ska verkligen passa på att insupa all visdom som verkar finnas där :-).

Förutom mat, är det något som jag absolut tänker köpa i Kina: lyckokakor. Jag tycker att det är en sån härlig idé, man köper en kaka och får en lyckönskning på köpet :-). Det måste vara något som kan få en att dra på smilbanden hela dagen.

Här är en lyckokaka till er som läser mina inlägg. Låt den väl smaka! :-)


Foto: http://www.zimbio.com

Många kramar
Beatrice

Ett fjärran Shangri-La


Foto: http://www.chinatravel.net/

Shangri-La har alltid varit en mytisk plats, en stad från sagans värld, men sedan några år tillbaka finns den tydligen på riktigt! Av en ren händelse halkade jag över informationen då jag sökte något annat som har med min Kinaresa att göra. Staden finns i det kinesiska området Yunnan (tror att det gränsar mot Tibet) och fick namnet Shangri-La så sent som 2001. Kommunen hade tydligen tävlat med ett flertal andra kommuner om rätten att få använda namnet.

Staden verkar vara otroligt vacker och strida turistströmmar har sökt sig dit redan långt innan staden fick sitt nya namn. Nu lär ännu fler turister åka dit, för vem vill väl inte åka till Shangri-La? :-)

Om jag inte minns fel från sagan så åldrades inte människorna i Shangri-La. Ibland längtar jag efter en sådan plats - en sagovärld där tiden har stannat, där himlen alltid är blå, där vinden alltid är ljum och luften fylld av dofter från tusentals vackra blommor. Jag önskar att jag kunde skapa en sådan plats inne i mitt huvud, men det är så ofta saker som skymmer sikten. Jag antar att det är JAG som LÅTER sakerna skymma sikten...

Idag känner jag mig av någon anledning väldigt stressad över allt som ska göras och hinnas med innan fredag, trots att jag är hemma hela dagen och egentligen inte alls behöver jäkta på något sätt. När stressen tar över, det är då man i tanken borde förflytta sig till sitt eget Shangri-La... en dag ska jag lyckas ta mig dit... :-).

Kram

Beatrice

söndag 9 november 2008

En geishas memoarer


Foto: http://www.bloggywood.se

Jag och H såg på Miami Ink förra veckan och i det programmet var det en kvinna som ville tatuera in en geisha på ryggen. Hennes motivering till motivet var att hon ansåg sig veta att geishor i det gamla Japan var välutbildade och "starka" kvinnor. H och jag såg på varandra och förstod ingenting. Vi var båda av den uppfattningen att geishor må ha varit "välutbildade" inom musik och liknande, men den enda anledningen till "välutbildningen" var att de genom den skulle behaga män på olika sätt.

Kvinnan på Miami Ink hade bott i Japan under ett flertal år så hon visste vad hon pratade om. Hon menade att det är en modern myt att geishor var lyxprostituerade.


Foto: Raimund Von Stillfried, "Japanese geisha in winter costume", ca 1885

Jag blev allt lite nyfiken på att ta reda på mer om geishornas liv och leverne och fick för mig att jag kanske ska köpa boken Memoirs of a geisha och ta med mig på resan? Det skulle vara en intressant tanke att jag kanske har väldigt fel om ett ämne som jag tror mig ha mycket rätt i?

Jag känner ingen som läst boken, men jag har sett att filmen har fått bra kritik. Den enda negativa kritiken jag har läst om den är att skådespelarna kommer från OLIKA asiatiska länder och att det märks och blir konstigt. Vidare så tyckte kritikern att filmen var en aning WESTERNIZED.

Nåja, jag hoppas att boken är bra i alla fall! :-)

Kram
Beatrice

Änglar, finns de?


http://www.geocities.com/Paris/Cafe/4754/2angels2.jpg

Vissa människor tror på änglar, andra gör det inte. Själv är jag övertygad om att de finns. Min yngsta son har vid ett flertal tillfällen oförklarligt klarat sig från olyckor som kunnat sluta riktigt illa. Det har verkligen varit så att man kan tro att en osynlig hand försiktigt puttat bort honom eller det föremål som varit på väg att skada honom. Jag har också varit med om några incidenter som gör att jag tror att det finns skyddsänglar därute. Eller är det bara så att en del människor har en stor portion TUR i livet?

En ängel behöver inte vara ett osynligt väsen som aldrig visar sig för någon, utan en ängel kan till exempel vara en helt vanlig hjälpsam person som viger sitt liv åt att hjälpa andra människor, djur eller vår värld som sakta men säkert smälter bort.

För många år sedan hamnade jag bredvid en man på en tillställning och vi började prata om ditt och datt. Vi kom rätt snart till den punkt där man ska berätta om vilket yrke man har, och när jag sa att jag var lärare tjöt mannen till av förtjusning och kastade sig runt halsen på mig och gav mig en jättekram (till min stora förskräckelse :-). Han ropade så de flesta runt omkring kunde höra: "Ni lärare är mina vardagshjältar, ni är änglar som vandrar runt här på jorden!"

Jag blev alldeles varm i hjärtat av hans ord :-). Jag har aldrig sett mig själv som en ängel, men det var en härlig känsla att en gång bli kallad för det :-).

Jag är övertygad om att det finns många "änglar" därute som inte själva ser sig på det sättet. Kanske får de heller aldrig någon uppskattning för vad de faktiskt gör för andra. Kanske finns det änglar som läser mina inlägg...? :-)

Kram till alla änglar! Hoppas att ni får en fin söndag :-).

Beatrice

lördag 8 november 2008

Att skiljas är att dö en smula...


Foto:http://www.chinatravel.net

Det finns ett gammalt talesätt som säger: "Att skiljas är att dö en smula". Jag kände mig så VÄLDANS trött idag och tänkte att det kanske berodde på att jag dött litegrann, och att det därför var bäst att jag vilade upp mig :-). Så jag kröp ner i soffan och drog en varm filt över mig och vaknade för alldeles bara en stund sedan.

Så... nu känner jag mig lite mer levande igen :-). Annars tänker jag mig döden som på bilden ovan, en underbar vandring i en park full av rosa körsbärsblom. Enda skillnaden är att blommorna blommar för evigt, inte bara för en dag eller två...

Annars har det varit en bra dag! Yngsta sonen skickade ett efterlängtat sms på förmiddagen och i samma veva sms:ade H från Kina. Härligt! :-) Kort efter det hörde äldsta sonen av sig, han var på hemväg från flickvännen och vi bestämde att jag skulle hämta honom på busstationen. Efter det åkte vi och storhandlade och det kändes riktigt mysigt att han kom hem igen.

Men säg det som varar för evigt! Äldsta sonen har redan hunnit sticka iväg igen, till kompisar den här gången. Det är något som jag kan tycka är "jobbigt" med att ha äldre barn.... de är så upptagna hela tiden! Är det inte kompisar så är det flickvänner så är det träning. Jag längtar efter att ha dem hemma som förr i tiden när vi hade fredagsmys eller lördagsmys och när man gjorde roliga saker tillsammans. Nu är de så SJÄLVSTÄNDIGA... fast... det är ju bra på sitt sätt :-).

Jag tänkte titta på TV ikväll, på Stjärnor på is eller något annat skoj, men vad hände när jag skulle slå på TV:n (när inte en endaste teknisk person fanns hemma)? Digitalboxen slutade fungera... bläää!!!! Jag provade att dra ur alla sladdar och starta om, ändå ingen kontakt. Jag drog ur kortet och satte i det. Jag gjorde detta två gånger, utan att få det att fungera det minsta och då ringde jag Boxer. Personen på kundtjänst trodde att det var fel på boxen och rådde mig att lämna in den. Hmm. En lördagskväll... grrrr....

... eftersom jag vägrade tro att det var något allvarligt fel som inte kunde åtgärdas här hemma, tänkte jag att här får man ta till drastiska metoder! Jag tog fjärrkontrollen (till boxen) och kastade den med all kraft i golvet!!! Sedan fungerade allt hur bra som helst... "rådig kvinna reder sig själv", eller hur var det nu igen...? ;-)

Ha en bra kväll! :-)

Kram
Beatrice

Längtan...


Foto: http://www.chinatravel.net/

Idag längtar jag så mycket! Jag längtar efter H, som antagligen redan springer omkring på den första mässan. Jag längtar efter yngsta sonen som inte kommit hem än. Jag längtar efter min kamera, som samma son har fått låna med sig :-). Jag längtar efter Kina och all god kinesisk mat som jag snart ska vräka i mig. Jag längtar efter att få ligga på en varm strand på Bali och ha tid att läsa tio böcker minst.

Jag längtar efter jul, då vi alla får vara tillsammans igen...

Kram
Beatrice

fredag 7 november 2008

Vardagslyx!



Något som verkligen är lite lyx i vardagen är att få öppna ett alldeles nytt paket Zoegas Blue Java och riktigt andas in den fantastiska aromen av etiopiska kaffebönor... mmmm.... :-). Att sedan få brygga sig en kopp kaffe och avnjuta den i ensamhet medan man funderar över allsköns ting, det är inte dumt det :-).
Det var precis vad jag gjorde idag. När jag hade skjutsat H till tåget, åkte jag de fem milen hem igen (trots att det lockade att åka in på IKEA en stund :-), öppnade ett nytt paket kaffe och doftade på det en lååång stund. Sedan bryggde jag mig några koppar och satt och läste lite i nya numret av Lantliv medan jag sippade på kaffet.
Kaffe ska ju vara ett gift (och JA, jag ÄR beroende :-) och om kaffet i Kina är så dåligt som det sägs vara, innebär det i praktiken att resan blir några veckors avgiftning för mig... :-). Blää, vilken huvudvärk jag ska få!!! Egentligen borde man verkligen försöka rena och avgifta sig, men vad ska jag då lyxa med på eftermiddagarna? Den vise Voltaire sade en gång: "Kaffe torde sannerligen vara ett långsamt verkande gift, för jag är åttiofyra och ännu inte död." Om man begrundar det uttalandet en stund så behöver jag kanske inte avgifta mig just i år... :-).
H hann göra ett storkok med köttfärssås till äldsta sonen innan det var dags att åka (hur han hann det förstår jag bara inte), så jag frös in den i portionsförpackningar men sedan fanns inte mycket mer att pyssla med här hemma. Efter det skjutsade jag samma son till bussen, för han ska hälsa på flickvännen i helgen. Så... nu är det bara jag och kaffet... :-).
Kram
Beatrice

torsdag 6 november 2008

I väntans tider...


Foto: http://www.chinatravel.net

... här går jag och väntar och väntar på att det ska bli den 14/11 och att jag sitter på planet till Peking! I helgen "lyckades" vi beställa flygbiljetter hela vägen från Sverige till Kina till Bali (vi ska ju alltid FUNDERA så mycket, därför tar allting sån TID :-). Det känns jätteskönt, nu är det klart i alla fall!

Efter att vi har kommit till Bali vill jag ha allting "öppet", jag vill att vi ska ha frihet att kunna bege oss vart vi vill, när vi vill, under de veckor vi är borta, utan att vara låsta av att måsta vara på en viss flygplats en viss tid :-). Kanske är man lite konstig, det finns de som säger det... :-).

H reser till Peking redan i morgon, han och en kollega ska besöka ett stort antal leverantörer och mässor. Något som känns lite LÄSKIGT med inledningen av min resa är att jag ska åka till Peking och vidare till Shanghai helt ENSAM (där H möter upp)! Nåja, det går säkert jättebra. Jag hoppas att jag gjort värre saker i mitt liv än att flyga ensam... :-).

Igår när jag var ute på en härlig höstpromenad med hundarna, insåg jag plötsligt hur resultatinriktad jag är även när jag bara är ute och går. Allt började med att jag fick för mig att se efter vad klockan var. Vi hade säkert varit ute i en timme eller så, jag hade absolut ingen tid att passa, men något började gnaga inom mig... "det kan vara bra att se efter vad klockan är"...

... plötsligt överöstes jag av hur många minnesbilder som helst där jag promenerar i ett visst (HÖGT) tempo, promenerar före frukost för maximal förbränning, räknar steg medan jag går om jag glömt stegmätaren, kollar stegmätaren när jag har den på mig, kollar klockan för att se hur länge jag varit ute o.s.v.... hmmm... man går miste om mycket av det vackra i livet om allt handlar om resultat och prestation!

Därför kollade jag aldrig på klockan igår utan bestämde mig för att försöka vara helt i nuet för en gång skull. Det var bara jag och hundarna och naturen, och promenaden blev än härligare när den fick vara allt som betydde något just i den stunden. Vi strosade runt i skogen, kom fram till en sjö och hundarna ville sitta där på klipphällan och titta på vattnet (hmm). Inte mig emot! :-)

I Zen pratar man mycket om att kunna bemästra tanken och kunna vara helt i nuet. Det har alltid varit oerhört svårt för mig, jag har alltid haft svårt att koppla av, uppe i varv som man är jämt. Men igår tror jag att jag lyckades med en genombrytning av något slag, jag gjorde en revolutionerande upptäckt om mig själv... :-).

Kram Beatrice

måndag 3 november 2008

Mer äventyr i storskogen...



I helgen fick H ett samtal från en man i "grannjaktlaget". Han berättade att de hade skadeskjutit en älgkviga som sedan sprungit in på H:s jaktlagsområde. Han frågade om H hade möjlighet att spåra den med hund, men tillade att det nog inte var någon fara med älgen utan att den nog var långt härifrån vid det här laget.

H frågade mig om jag ville ge mig ut på älgjakt... igen! :-) Jag sa ja såklart och tidigt på lördagsmorgonen gav vi oss ut, med hund och allt. Det var bitande kallt i skogen och den isande vinden gjorde att jag snabbt var riktigt kall om kinder och öron. Vi började traska ut på ett hygge och nästan på en gång fick Dino (hunden) upp ett spår! Det var en fröjd att se honom, han vädrade älg och började trippa fram som en dressyrhäst med huvudet lutat bakåt och nosen rakt i vädret. Det började kännas riktigt pirrigt, men det tog säkert en halvtimme innan Dino hittade det första blodspåret...

... det var så litet så inget människoöga hade kunnat se det. Det var bara några små droppar på en gren på marken, och man hade lika gärna kunnat ta det för något annat. Efter det fick Dino fart men tappade sedan spåret och det kändes som att vi bara gick i cirklar, hur länge som helst.

Men skam den som ger sig! :-) H, som är både rutinerad och envis, bad mig stå stilla och vänta och gick sedan tillbaka med Dino till det första blodspåret igen. Han menade på att Dino började slarva... :-). Efter det gick allt med en himla fart. Dino hittade tydligen rätt till slut och jag såg dem försvinna in i skogen. Jag stod stilla och väntade snällt en stund, men så dök H upp i skogsbrynet och vinkade åt mig att följa dem. Jag gick så fort jag kunde, men det var riktigt svårt att hänga med! Dino skyndade fram med nosen tryckt mot marken och jag fick småspringa för att inte tappa bort dem. Trots att det gick fort, såg jag flera legor där den stackars älgen lagt sig och vilat och den verkade ha förlorat mycket blod... :-(.

Det gick brant nerför och jag hade fullt sjå med att hålla grenar och kvistar från ansiktet, samt hålla balansen på den hala mossan. Vi kom fram till en sjö och plötsligt tvärstannade H och Dino. Då såg jag den också, den stackars älgen låg död i en sänka. Den hade nog lagt sig för att vila en sista gång, men sedan dött och kanat ner.

Det kändes lite sorgligt på något sätt. Jag tyckte det kändes hemskt när jag såg skotthålet i magen på den och allt blod och annat äckligt som runnit ur vommen. H tyckte det var synd att inte älgen levde när vi fann den, så Dino hade fått träna på att skälla och hålla den stilla, plus att köttet var förstört i och med att den tydligen varit död ett tag. Vi båda tyckte att det var sorgligt att den fått plågas så mycket, det var inte svårt att förstå när vi såg hur ofta den lagt sig för att vila. Dino verkade inte förstå någonting. Han satt alldeles stilla bredvid älgen och verkade fundera på varför den låg där. Han bet lite försiktigt i älgens ena öra och gick sedan lite på den, fram och tillbaka När H sa åt honom att det var dags att gå, såg han ännu mer fundersam ut och vägrade att lämna älgen. Han är van att de tar rätt på älgarna på en gång och fraktar dem till jaktstugan och trodde nog att vi inte var vid våra sinnens fulla bruk.... :-).

Det var helgens äventyr! :-)

Kram
Beatrice

torsdag 30 oktober 2008

Rapport från norrland...



I morse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret, fick jag nästan en chock... det har snöat en del i natt! Allt var vitt, himlen, marken, träden, bilarna och allt byggmaterial utanför huset som vi inte hunnit ta in än... hmm...

... jag påminde H om att vi borde vinterbona lite bättre åt hundarna innan vi åker till Kina. Då påminde han mig om att de har varit ute året om sedan de föddes och att det inte direkt är någon fara på taket än... nåja, han har kanske rätt. SÅ kallt har det ju inte varit... :-).

Tonårssonen är utomlands och han har varit duktig på att höra av sig varje dag. Igår väntade jag med spänning på att han skulle sms:a och berätta hur det går med surflektionerna, för han skulle prova att surfa på HÖGA vågor för första gången. Självklart var jag ju orolig också, både för vågorna, men också för att det ska finnas haj där de håller till, så allt eftersom timmarna gick blev jag bara mer och mer orolig. När väl det efterlängtade sms:et kom, stod det bara: "Tjo mamma, har du beställt den där mössan än?". Hmm... han blir då bara mer och mer kortfattad ju äldre han blir... men, jag är såklart glad över att han hörde av sig. Behöver han en mössa så betyder det väl att han är frisk och hel :-).

Kram
Beatrice

måndag 27 oktober 2008

Skrynkliga sängkläder...



Man brukar säga att röran på ens skrivbord är en spegling av röran i ens huvud. Ibland undrar jag vad skrynkliga sängkläder och en bäddad säng som ändå alltid ser obäddad ut speglar? :-) När jag kikar runt i bloggvärlden och ser allas vackra sovrum med manglade sänkläder och överkast utan det minsta veck på, undrar jag varför jag aldrig får till min säng på det sättet... hur gör man? :-)


Om sängkläderna speglar ens inre, skulle det med andra ord betyda att mitt inre är "skrynkligt" :-). Jag kanske skulle känna mig mer "stärkt" till sinnes av att ha släta och manglade sängkläder? Det kan vara värt att prova :-).

Jag trivs jättebra i mitt sovrum, men har ändå aldrig sovit speciellt bra där. Jag har provat att möblera om och ta ner tavlor som kanske har alltför "röriga" motiv. Det är nog viktigare än man tror vad man har på väggarna i sovrummet, det är ju det sista man ser på kvällen och det första man ser på morgonen.



I Feng Shui menar man att sovrummet är det allra viktigaste rummet - ett rum som ska vara en ombonad tillflykt efter en lång dag, ett rum där man kan samla kraft inför morgondagen. Sover man dåligt kan det vara på sin plats att undersöka om det finns något i sovrummet som stör nattsömnen. Det första man bör göra är att städa upp (om man har det rörigt). Det bör helst inte finnas några speglar, elektriska apparater, distraherande tavlor eller starka och energigivande färger i sovrummet. Man kan också tänka på att inte hänga av sig kläderna man haft under dagen i sovrummet, utan hellre hänga dem någon annanstans.

Sängen bör stå i kraftposition - på en plats i rummet där man har uppsikt över dörren (men helst inte mitt emot dörren). Man bör också undvika att ställa sängen mellan ett fönster och dörren, för där strömmar energin som mest i rummet. Sängar med metallram kan i värsta fall förstärka den elektromagnetiska strålning som finns i huset och göra att man sover sämre. Att sova under en takbjälke kan också ha en skadlig inverkan på sömnen.

Kalla färger bör undvikas, men är man stressad kan yinfärger som t.ex. rosa, ljusblått och lila lugna sinnet (men i milda nyanser). Helst ska sängkläderna vara släta och manglade... så var vi där igen... skrynkliga sängkläder... :-).

Kram
Beatrice

lördag 25 oktober 2008

Ser du stjärnan...


Foto: http://buisetzinc.canalblog.com/

På den franska bloggen Zinc et buis finns många vackra och stämningsfulla bilder och jag kikar in där allt som oftast för att få inspiration. Jag är svag för det här franska ljusa och pastelliga... :-).
Häromdagen såg jag en utlottning av en liknande stjärna på en svensk blogg, men vilken var det nu igen? Jag kan inte längre hitta den. Vet någon av er vem som lottar ut den söta stjärnan?

I natt stormade det så fruktansvärt så jag trodde nästan att taket skulle blåsa av, därför avblåste jag loppisen tidigt i morse. Men, vad händer? Jo... redan under förmiddagen slutade det blåsa och solen lyste plötsligt så fint på himmelen. Då var det försent att ändra sig IGEN... grrr... :-). Nåja, jag får väl ha loppis någon annan gång i stället...

Idag ska vi i alla fall äntligen planera och boka vår hemresa från Kina. Till slut så... :-).

Kram Beatrice

Jag vann!!! :-)


Foto: http://lindasvitatankar.blogspot.com

Åh, vad glad jag blir! :-) Jag loggade in och hittade ett meddelande från Linda (med bloggen Vita ljuva tankar) där det stod att jag vunnit tredje pris i hennes tävling/utlottning! :-) Vad roligt, jag som så sällan vinner någonting... men nu är alltså de här fina disktrasorna mina! De kommer att passa perfekt in i mitt vita kök, jag har dessutom spanat in en fin nougatfärgad matta jag tänkte ha framför diskbänken...

... jag är i valet och kvalet om jag ska ha någon loppis i morgon eller inte. De har som sagt varnat för MYCKET dåligt väder i morgon och då kanske det inte är så trevligt att stå utomhus och frysa i flera timmar. Det vore ju typiskt om jag blev sjuk och äventyrade Kinaresan...

... nåja, jag fortsätter väl att rensa i skåpen och garderoberna så länge. Jag ska också tona håret idag, tänkte jag. Nog för att jag älskar färgerna vitt och grått, men inte när de dyker upp i hårfästet... :-).

Kram på er!
Beatrice

fredag 24 oktober 2008

Jag drömmer om en vit jul....



.... men inte redan väl?

De har varnat för oväder och snö (!) på söndag, det är bara det att jag ska ha loppis då... utomhus!!! Hmm... vi får se hur det går. Visst kan man klä sig ordentligt, men allt man vill bli av med lär bli förstört om det ligger framme i regn och snö.

Det är otroligt hur mycket saker man kan samla på sig. Trots att jag tycker att jag rensar i skåpen med jämna mellanrum, finns där fortfarande en hel del saker jag tyckte om för mycket mycket länge sedan (och inte längre tycker om). Smaken förändras tydligen med åren. Det gäller även gamla böcker, trots att min bokhylla är "helig", hittade jag nu en del titlar som jag faktiskt kan tänka mig att sälja... :-). Så idag är det rensning som gäller!

Inom Zen menar man att när onödiga detaljer rensas bort i ens hem, får man närmare kontakt med det som finns kvar. En av tankarna i Zen är: Gör dig av med allt bråte som skymmer tanke och sikt, så upptäcker du sanningen om sådant som omger dig och om dig själv". Tänkvärt! :-)
Rensningen fortsätter!
Kram
Beatrice


torsdag 23 oktober 2008

Snart jul igen!



Snart, snart är det jul igen! Jag tror inte att jag har längtat så här mycket efter julen sedan jag var liten :-). När jag gick en sväng på stan igår, upptäckte jag till min förtjusning att Åhléns nästan hade julskyltat färdigt, så efter att ha strosat runt bland julgranskulorna en lång stund började jag att längta efter att julpyssla lite. Jag köpte lite mossa som jag inte riktigt har bestämt mig för vad jag ska göra med. Idag ska jag hitta på något med den och sedan tror jag minsann att jag ska pyssla ihop några strutar... :-).

Jag längtar också efter att julen ska komma till Par Courrier! Eftersom jag tycker så mycket om deras övriga sortiment, kan jag knappt bärga mig tills julsakerna börjar säljas. Den som väntar på något gott... :-).

Magdalena, som har Par Courrier, har just nu en utlottning på sin blogg Magdalenas hem, http://magdalenashem.blogspot.com/. Man kan vinna en diffuser (en rumsdoft) och det skulle jag inte ha något emot alls! :-) Vi får se om turen står mig bi, eller om någon av er andra har mer tur den här gången. Så... skynda dig att vara med i utlottningen!

Kram
Beatrice

tisdag 21 oktober 2008

Ett grattis till mig själv :-)


Igår begav jag mig till Sundsvall med hundratals fladdrande fjärilar i magen... jag hade hastigt och lustigt blivit kallad till anställningsintervju! Intervjun gick rätt bra, men i slutet av den började jag känna mig okoncentrerad och satt mest och funderade på om det egentligen gick så bra eller inte. Efter en kort överläggning (där jag fick lämna rummet) kallade de in mig igen och sa att de var rörande överens om att det var mig de ville ha till tjänsten! :-)
Jag blev så paff så jag kunde först inte ens känna mig glad utan kände mig snarare totalt nollställd när jag körde hem igen. Men efter några timmar började det sjunka in... så nu känner jag mig riktigt glad! :-)
Jag börjar först i mitten av januari och det innebär att jag får ytterligare några månaders ledighet... och några veckor i Asien med min älskling H. Dessutom ska jag verkligen "jula" till det här hemma i år, ifjol jobbade jag nästan dygnet runt vid den här tiden så jag hann varken julpynta, julbaka eller julshoppa. För första gången i mitt liv hade jag ingen julgran, blääää :-(. Därför ska det bli MYCKET jul här hemma i år!
Förresten, kram till er som läser den här bloggen! :-)
Beatrice

måndag 20 oktober 2008

Nya smycken?



Jag har alltid varit barnsligt förtjust i snäckor, pärlor och allt som varit i havet :-). Därför har jag några pärlhalsband, men de ligger numera mest på pottskåpet bredvid sängen.

Det är många som har tävlingar/utlottningar på sina bloggar just nu och en av dem är Vita ljuva tankar, http://lindasvitatankar.blogspot.com/2008/10/tvling.html, som lottar ut ett valfritt smycke. Linda, som har bloggen, har också en smyckeshop som heter Dreams of Pearls. Jag hittade mycket fint där, jag som tycker om både pärlor och silver. Hoppas turen är med mig nu så jag vinner ett fint silverhalsband! :-)

Kram
Beatrice

söndag 19 oktober 2008

Frukoststund har hirs i mund...



När jag fyllde år för några veckor sedan fick jag en bok av tonårssonen: Smoothies och andra drinkar av Elsa Petersen-Schepelern. Vi har provat flera av recepten sedan dess och i morse blev det en "Frukost-smoothie med banan och honung", slurrp! :-)

Den innehåller mjölk, yoghurt, banan och honung och för att göra den ännu nyttigare slängde jag ner lite hirsflingor och linfrön som jag mixade sönder. Det blev riktigt gott!

Men... ingen frukost är fulländad utan kaffe... :-). Helst vill jag dricka det ur favoritmuggarna från danska CASAgent, dessutom måste det vara MYCKET mjölk i kaffet så det får den rätta beigefärgade nyansen... :-).




Nu ska jag sippa vidare på kaffet! :-)

Kram
Beatrice


lördag 18 oktober 2008

Fyra nyanser av vitt



Som så många andra här i bloggvärlden är jag passionerat förtjust i vitt! Vitt ger ljus och luftiga ytor och speciellt under vinterhalvåret vill man göra det så ljust som möjligt hemma. Karaktären på den vita färgen ändras också hela tiden beroende på materialet. Mina krus för olja och vinäger (ovan) är benvita eller gräddvita. Nedan är en av mina ljuslyktor från Cult, de är kritvita:



Ramen till spegeln jag har i vardagsrummet är naturvit, eller nästan svagt beige:



Tonårssonens strutsfjäder från Sydafrika är rent vit men med många grå inslag:



Många av mina vänner tycker att det blir för tråkigt och enahanda att ha allt i vitt, men genom olika nyanser och struktur på t.ex. textilier lockar man istället fram skillnader i känsla och djup. Det finns många vita färgskalor!

Hälsningar
Bitte

torsdag 16 oktober 2008

Home is where your heart is...



Det här vackra luffarslöjdshjärtat kan man vinna om man deltar i en tävling hos http://spetsikanten.blogspot.com/, tävlingen pågår fram till den 20/10. Jag hoppas att jag vinner det, det skulle passa så fint in i mitt kök :-).

Visst känner man mer för att göra det mysigt hemma, nu när det mörknar minut för minut? De här gråtrista dagarna vi allt som oftast har, gör att man bara känner sig trött och frusen. Jag är riktigt glad nu för att det blev en dag i skogen den här veckan, hoppas att det blir fler soliga dagar!

Igår eftermiddag tog jag mig i alla fall ett härligt bad för att bli varm igen. Det bästa av allt var badbomben som jag slängde ner i badet:




Den heter Ma Bar och är från Lush (och jag fick den av min snälla lillasyster som brukar handla något därifrån när hon ska komma på besök). Den innehåller choklad och honung och har en råsockerbit i mitten, men doftar dessutom vanilj, kola, mandel och allt smarrigt jag tycker om. Det blir dessutom jättemycket skum i badkaret! :-) Lush är en av de butiker som jag SAKNAR här uppe i norrland...

Idag ska jag försöka vara produktiv och kanske till och med trotsa regnet och ge mig ut i hösten... men vi får se... :-)

Hälsningar
Beatrice

onsdag 15 oktober 2008

Älgjakt (!!!!)



Tro det eller ej, men igår var jag på älgjakt!!! Min andra hälft H frågade mig häromdagen om jag ville följa med och självklart sa jag ja!

Jag ställde väckaren på halv sju (efter att ha förhandlat lite, då det första förslaget var att vi skulle kliva upp klockan fyra.... ) och kände mig hur trött som helst när jag vaknade. Jag försökte tänka på alla modiga män och kvinnor som stiger upp långt tidigare än så när de ska ut och jaga. Iförd lånade Ranger-kängor och ett par jaktbyxor som var flera nummer för stora (tur att det finns något som heter skärp, bälte, livrem etc) plus min härliga ylletröja, var vi klara för avfärd. Ryggsäcken och hundarna gick fort att packa in i bilen.
Solen strålade på himlen och det var alldeles vindstilla. Jag tyckte att det var perfekt väder att vara ute i, men H förklarade för mig att det ultimata är att det blåser åt något håll så att hundarna lättare får upp vittring. Man lär sig minsann något nytt varenda dag :-).
Först tog vi oss över en å (när blir en bäck en å?), sedan började vi vandra uppför i kuperad terräng, därefter vandrade vi nerför i ännu mer kuperad terräng, för att sedan gå uppför, nerför, genom täta snår, uppför igen och så vidare. I ärlighetens namn fick min H vänta in mig hur många gånger som helst när jag behövde ta några djupa andetag, knyta om skosnörena, ta av mig den alltför varma ylletröjan....

Det förvånade mig mycket att det var så vitt i skogen. Man tänker sig ju skogen som GRÖN, men så fort vi kom upp en bit, var marken täckt av vitmossa överallt. Märkligt!

Efter ca 1 1/2 timmes vandring blev det ett efterlängtat kaffestopp (i alla fall av mig ;-). Vi satte oss på en berghälla som var täckt av vit, tjock mossa och framför oss låg de djupa skogarna och långt bort i fjärran de blånande bergen. Att få sitta med sin älskling framför den utsikten, kan man vara närmare himmelen än så?
En av hundarna såg alldeles fundersam ut när vi stannade, satte oss ner och började packa upp kaffetermosen. Han var på väg bort på en ny "sökrond", men stannade nu till och tittade konstigt på oss. Sedan vände han tillbaka och började intressera sig för vad det fanns för ätbart i ryggsäcken i stället :-). H förklarade att i vanliga fall blir det aldrig några stopp, utan de går och går hela dagen. Nu blev det ju både kaffe och kakor och hunden blev självklart förtjust men undrade nog hur det var fatt då vi måste äta och vila mitt under "arbetet" :-).
Någon älg blev det inte, om det nu berodde på avsaknaden av vind, min kameras högljudda klickande eller bara att älgarna börjar "ta slut".... men helt klart blev det en underbar höstdag i skogen med ett lika underbart sällskap. Tack älskling för att jag fick följa med! :-)
Hälsningar
Beatrice

tisdag 14 oktober 2008

Rose de Chine

Min hibiskus slog ut under dagen och blommar nu så här fint! :-)





Jag tog en promenad under eftermiddagen och såg ett svanpar som simmade sakta i sundet. Jag hade kameran med mig, men tyvärr blev inga av bilderna riktigt bra. Zoomen på kameran verkar inte fungera som den ska, det såg ut som att svanarna var tre kilometer ifrån mig!

Vi har fortfarande inte fått besked om valpen, så det verkar inte bli någon valp. Det fanns andra intresserade som skulle titta på den häromdagen och ägaren lovade att ringa och berätta om någon bestämde sig för den, men han har inte hört av sig... det innebär nog att den är såld. Jag som hade "bestämt" att den skulle heta Molly och allt... :-).

Men... den 14/11 reser jag till Kina! :-)

Hälsningar
Beatrice

Från zink till zen



När hösten kom kändes det plötsligt som att jag hade alldeles för många saker av metall omkring mig. Det låter kanske konstigt, för det är ju det jag verkligen tycker om: vitt med detaljer i zink. I köket blev det alldeles för mycket av det goda, där hade jag både krukor och fat gjorda av zink, plus en hel del andra saker som t.ex. en servetthållare, en krona, ljuslyktor, en stor kanna o.s.v. Jag hade också både stora och små brickor av silver framme. På köksbordet stod ljusstakar av silver, brödrosten är i femtiotalsmodell, rund och söt och knubbig... och av rostfritt stål... Ramarna på tavlorna i köket är silverfärgade. Diskbänken är av rostfritt stål, på den finns mina vita keramikbyttor med alla bestick... som ju också är av rostfritt. Kökshandtagen är silverfärgade, en fin ljusstake på väggen är av tenn. Burkarna på köksbänken har lock av metall o.s.v.

Därför plockade jag undan de flesta föremål av metall och det kändes riktigt bra ett tag. Men... det är märkligt, nu börjar jag redan längta efter jul igen så jag kan plocka fram metallsakerna och ännu mer vitt! :-)

Zenbuddhisterna förespråkar en ljus (gärna vit) inredning för att stilla sinnet. Man menar också att man i högre grad bör omge sig med naturmaterial, i textilier t.ex. linne, bomull, jute (vilket de flesta som tycker om lantlig stil gör), plocka in saker från naturen såsom grenar, mossa, kottar, snäckor o.s.v.
En tanke i zen är att med en ljus bakgrund i hemmet framhävs människorna som lever där mycket bättre. En röd blomma lyser klarare mot en vit bakgrund än mot en färgstark inredning, den behöver då inte "konkurrera" med andra färger.
Min hibiskus, eller "kinesisk ros" på franska, började blomma tidigt i morse. Den kommer nog att slå ut helt under dagen!

Hälsningar
Beatrice